Mathias Sundin, kommunpolitiker i Norrköping, driver en kampanj mot Konstfacksskolan pga. de två övertramp som "chockat" allmänheten. Ja, en konstnär som begår lagbrott ska naturligtvis lagföras. Det är risken med verkliga provokationer. Konsten är inget alibi för kriminella handlingar. Och jag tycker lika illa om tunnelbanetrashande konstnärer som om graffittivandaler utan konstnärsegitimation. Men den brottslige konstnären kan fortfarande vara helt seriös och oavsett om det är avsikten eller inte skapar han eller hon en reaktion hos publiken som i det här fallet t.ex. leder till att jag ställer mig ännu mer övertygad på en ansatt gemensam sektors sida. Som jag upprörs över att konstnären så grovt angriper. Och när konstnären alias vagntrasharen bötfälls är det knappast de skattebetalare som (delvis) pröjsat hans utbildning som betalar utan de samlare som köpt hans uppseendeväckande högt prissatta DVD av händelsen. Men när Sundin populistiskt hetsar missnöjda "skattebetalare" mot Konstfack, dess vita medelklasselever (?) och dess brottstillåtande "kultur" (två exempel) är han bara vulgär. En bracka kallades det förr. Bra ord för att identifiera en grupp som ingalunda dog med Våroffers premiär 1913 eller någon annan av förra seklets konstskandaler. Sen är det en annan sak att jag hellre skulle se meningsmotståndare slåss på premiärer - det är alltför sällan nya verk har en sån hetta - än elever som desperat arbetar på att skapa sig ett varumärke i konsumtionskulturen genom att hajpa ödeläggelse. Där har vi en "kultur" vars negativa verkningar förtjänar en eller annan blogg oavsett att Kulturutredningen vägrar se den... Men brackan och varumärkeskonstnären har väl alltid varit varandras hemliga bästa vänner ?
Comments