I veckan fick vi veta att EU uppskjutit behandlingen av Crowleyrapportens förslag att förlänga tiden för upphovsrättsskyddade inspelningar från 50 till 95 år som eftergift åt lobbying från de mediakonglomerat som idag köpt upp de flesta klassiska skivmärken och deras väldiga arkiv av inspelningar i alla musikgenrer. Ett beslut som dessutom skulle innebära en förstärkning av dessa bolags grepp om ett kulturarv som bör användas till det allmänna bästa. Vilket också brittiska parlamentet ansåg när de avvisade ett liknande förslag för ett par år sedan.
Håkan Boström på DNs ledarredaktion för idag helt riktigt in den här frågan bredvid andra försök att genom olika aktuella beslut kringskära medborgarnas rättigheter under täckmanteln att värna upphovsrätten. Det handlar inte om att ta ifrån två åldrade Beatlar rätten att bli ännu rikare - de flesta grammofonartister under 1900-talet fick pengarna i handen och har inga rättigheter att få royalties på - och heller inte om musiknerdar på olika områden utan om allas gemensamma rättigheter till ett kulturellt arv som bör övergå i the public domain ett rimligt antal år efter att prestationen gjordes. Men det kan också som i ett annat förslag handla om att uppshovsrättsinnehavare läs globala konglomerat ska ha rätt att få ut personuppgifter från internetleverantörer för att spåra upp dem och driva civilprocesser. Och vi ska inte tala om det sekretessbelagda Acta-avtalet. Ljus, luft och transparens, tack, i stället för hemlighetsmakeri!
Ingen seriös debattör vill nagga den vitala upphovsrätten i kanten. Men betala artister och upphovsmän ordentligt medan de lever och se till att de ursprungliga producenterna får ersättning för kostnader och risktagande men uppmuntra inte (ibland fortsatt) utsugning efter att konstnärerna gått bort och bolagen köpts upp. Men omröstningen om Crowleys förslag är bara uppskjuten. Christofer Fjellner, m.fl. i EU-parlamentet får följa upp frågan vidare.
PS Men om DN alert rapporterar om de onda anslagen mot det allmänna bästa och hemlighetsmakeriet inom EU så kanske man borde vakna upp på andra avdelningar. DN Kultur illustrerar idag Canettis wienska boksamlarroman med en bild av gamla böcker som man knappast skulle hitta i hans stackars antihjälte Kiens samling - antika och sällsynta visst, förgyllda läderband, ja, men av titlarna att döma från typ kongressbiblioteket i Washington. Och är det inte Stortingsbyggnaden i Oslo som syns bakom de ansiktslösa 40-talsmänskor som illustrerar en artikel om varför ingen skriver svenska historiska romaner om vårt närmaste förflutna? Brödrafolkens väl som Oscar II sa.
Comments