"Hur STOR var hon?" frågar programledaren Camilla Kvartoft (P1 Morgon 12 mars) Olle Granath apropå auktionen av Eva Buréns konstsamling, vars resultat tydligen överträffade alla förväntningar. Man hör att hon aldrig hört talas om människan, som f.ö. varit död i över 30 år. "Hur STOOOR var hon?" Smaka på den. Varför svarar OG inte att "Eva var väl typ en och sextisju tror jag" i stället för att vara artig och försöka göra något vettigt på den idiotiska frågan som följs upp med den lika intelligenta "Var hon en maktmänniska?" - EB var förstås en god entreprenör med sinne för konst - och den helt självlysande "Hur lärde hon känna så många konstnärer?" - jo, hon tog väl kontakt med dem för att köpa eller ställa ut deras verk. Granath svarade tålmodigt som om frågorna var förnuftiga och Kvartoft kan rimligen inte hinna läsa in allt hon ska ställa frågor om. Men ingen erfaren intervjuare behöver göra bort sig så ens i gryningen.
När fan blir gammal blir han religiös brukade man säga. Tidigare(?) vänsterpolitikern numera idéhistorikern Per Sundgren hade i DN den 9 mars en poäng i att "vänstern avfärdar kulturutredningen alltför lättvindigt". Det låter sig alltid sägas att opinionsbildare ska göra sin hemläxa och syna motståndaren med lupp. Men sen går den f.d. v-politikern igång som en ledarskribent i SvD om att konstnärerna skiter i publiken, den allmänhet, de medborgare som betalar kalaset, och därför måste göra upp med "sin kulturidealism". PS säger sig vara emot "att göra kulturen till ett medel för den ekonomiska utvecklingen" men vad är det för en "exkluderande användning som kvalitetsbegreppet fått i kulturpolitiska sammanhang"? Vad är det här för vänsterpopulism? Vad pratas det för smörja vid Södertörns högskola? Eller "den kulturidealistiska traditionen, till stor del övertagen av modernismen, som älskar att tala om konst och kultur som egenvärden" ? Snömos. Att tala om kvalitet och konstens egenvärde är konstnärens och folkbildarens sätt att visa respekt för just dem som hon eller han vill nå och övertyga om konstens nödvändighet. Får man rekommendera idéhistorikern en bok av Ernst Fischer med denna titel? Det är därför konsten i bästa fall "ger oss insikter och får oss att tänka" som PS förnumstigt önskar.
Enligt Karin Thunberg i SvD den 14 mars är "kokt potatis lika omodern och skrattretande, som ugnsgratinerad kassler med ananas". Hm. I vilka trendskraja kretsar äter KT middag? I måndags bjöd jag tio personer - bl.a. fem sofistikerade milanesare - mellan 20 och 72 på boeuf bourguignon och de lämnade ingenting kvar av min nästan sönderkokta, mjöliga mandelpotatis. Vad skulle jag annars ha serverat till sedan ett dygn mognade grytan? Skulle jag kokat ris - ännu mer 70-tal - och fått stopp i vasken efter disken? Kokt potatis helt rätt. Och Karin T. får gärna bjuda mig på sin "paradrätt", den där ugnsgratinerade kasslern med ananas. Snålvattnet går för mig när jag gissar att det låg ett lager ost över ananasen som på en sån här "ölgås" som serverades på Brunnen innan stå-upp-komikerna tog över. Min mor gjorde något liknande med kassler - ibland utbytt mot falukorv (!) - redan på 60-talet. Tror att jag prövar det nästa gång Milano dyker upp. Med kokt potatis.
PS Och så köp Lars Clevemans nya CD "Voices in my head". Har tidigare i kväll hört honom framföra låtarna på ett releaseparty, krönt av en situationistisk sketch - broilersprängning - från epoken med Dom Dummaste. Då hukade vi oss, dessförinnan var vi nog rätt rörda. Alla ni som "bara" känner LC som den nuvarande epokens främste skandinaviske wagnerhjälte kan bredda sin bild av en egensinnig musiker. Och på lördag är det Ragnarök igen...
Camilla Kvartoft märkliga perspektiv på verkligheten och som hon gestaltar den som programledare, känns alltmer besynnerligare. För även om hon som du i den citerade intervjun kan ha sina komiska poänger, så oftast måste man ta spjärn vid radion för att överhuvudtaget kunna genomlida när hon på morgonen lotsar oss genom nyhetsflödet och dom fokus hon och redaktionen väljer ut.
För övrigt kan man fundera över poängen med att intervjua den elev i den tyska skolan som av något skäl stannade hemma den överstigna dagen: tur, skuld, utvaldhet? Något som på något sätt kan mätas med exponenterna antal döda, avstånd, ålder, kön, plats (jämf. Bagdad), och nu kan hon därför ge oss ett fördjupat perspektiv på slumpens "orättvisa" villkor? Själv kände jag inte behöva denna fördjupning, så jag bytte till P2.
Posted by: Svante | March 15, 2009 at 11:25 AM