En rad ur en Bellman-sång om krogbråk om Polens delning i 1700-talets Stockholm var utgånspunkt för en recension av Leif Zern av det första svenska gästspelet av polska Teatr 77 med Retrospektywa - en föreställning om dåtidens Polen speglat i sin historia - hos Teater 9 i slutet av 70-talet. Zern ansåg att Polens affärer visst rörde oss. Samarbetet mellan Teatr 77 och Teater 9, krönt av samarbetsprojektet Korsväg, var en av utgångspunkterna för ett samtal i måndags om polsk teater då och nu hos Turteatern i Kärrtorp, arrangerat av Danshögskolans Bodil Persson. Jag fick anledning att tänka både tillbaka på Grotowskis första svenska gästspel i mitten av 60-talet - så längesedan och känns som igår - och rumstera om i arkivet efter bilder från samarbetet med "våra" polacker. Sen var det också en stark upplevelse att tillsammans med Teater 9-kollegorna Gunilla Fischer-Bergerham och Märta Velander försöka ge de till stor del ganska unga deltagarna en bild av radikala teaterprojekt för trettio, fyrtio år sedan. Inte upplevde vi då att Zerns och Björn Nilssons recensioner ofta upphöjde det här arbetet till rangen av stora teaterhändelser, vi kämpade ju i underläge, stolta och bittert förvissade om att det vi gjorde skulle påverka, då och på sikt. Gjorde det så? Bortglömt är det ju uppenbarligen inte men de underströmmar som kan finnas någonstans i dagens teater är svåra för oss att uppfånga. Och i Polen förändrades ju allt när järnridån drogs upp (eller föll eller vad den gjorde) - den var ju cyniskt nog en stor förutsättning för avantgardeteaterns blomstring i Polen från efterkrigstid till mitten av 1980-talet med Grotowski, Kantor och alla de "fria" grupperna. Det realsocialistiska förtrycket, instängdheten skapade identifikationen mellan konst och uppror. Ja, ni sena tiders barn, där finns en del att tala om.
Hej Stefan,
hittar inte mailadress till dig, men vill gärna komma i kontakt med dig. Maila gärna mig: [email protected] så lovar jag att berätta vad jag vill.
Posted by: Mona Wallin | April 22, 2009 at 05:22 PM