Ingenstans låter mässingsorkestrar i förstamajtåg som under brovalven på Kungsgatan i Stockholm. Det är något speciellt i den akustiken. Jag får en klump i halsen av Internationalen och Arbetets söner där och folket i tåget spelar sin roll som goda amatörer, sjunger lagom bra men övertygat som folket ska sjunga i den här nostalgiska ambulerande musikteatern. En kvinna ur ledet ger mig en ros där jag står och hänger vid trottoarkanten och ett ögonblick håller jag på att börja gråta. Men mera av vrede över att det som ändå är min politiska tradition - även om jag aldrig varit ansluten till något parti - hamnat i så dåligt sällskap.
Först i ledet i första avdelningen gick - har hon ingen skam i kroppen ? - Wanja Lundby-Wedin, undersköterskan som kom i dåligt sällskap i sina 21 styrelser, omgiven av säkerhetsvakter. Någon hade ändå förstått att hennes närvaro kunde verka stötande på åskådarna. Redan i morse skrymtade WLW i SR P1 från Sundbyberg om att hon var undersköterska och därför (?) inte kunde avgå efter skandalerna nyligen. Förstår någon logiken ? Nu ÄR Wanja LW själv dåligt sällskap. Men det finns fler löss i den röda fanans veck. För att fullborda den anslående bilden följde strax efter landets mest beryktade styrelseamatör en grupp eritreaner som uppmanade svenska media att "sluta förtala Eritrea". Av dem har tydligen David Isaac ingen nåd att vänta. Följt av en avdelning som demonstrerade för den indonesiska Aceh-provinsens självständighet, där man gradvis inför sharialagar med t.ex. spöstraff för sex före äktenskapet. Har sossarna ingen koll på vilka som går i deras tåg ? Men LO-ordföranden och hennes gäng är väl lika mycket kulturrelativister här som när det gäller bolagsstyrelsers girighetskultur.
Var står egentligen LO och Stockholms arbetarkommun i fråga om David Isaac eller regimer som lagstiftar bort mänskliga rättigheter? Jag är rädd att de tusentals förstamajdemonstranter som därefter tågade längs Kungsgatan är i rejält dåligt sällskap. Ska vi se det som att Wanja Lundby-Wedin inte bara fräckt paraderar sin egen oförvitlighet utan också demonstrerar för tortyr och sharialagar? I så fall en bra början på valrörelsen. Nej, rensa i leden, sossar! Man skulle verkligen kunna gråta och inte av nostalgi. Men den röda rosen, som kvinnan i ledet gav mig, den ställer jag i en vas framför porträttet av min gamla radikala mor, sosse från vaggan till graven. Akta den färgen bättre, ni som har tagit över.
Comments