Anna Odell, som hade vernissage på Konstfack igår, skall åtalas för att hon spelat psyksjuk i sitt - i och för sig diskutabla - konstprojekt. Om hon befinns skyldig kan det bli fråga om ett flerårigt fängelsestraff. Det är upprörande att lägga en enda skattekrona på att lagsöka och i förekommande fall bestraffa Odell så länge en enda av vandalerna från Vännäs och Rosengård går fria. På det ena stället en högerextrem mobb som våldsamt hotar invandrarfamiljer till liv och hälsa, på det andra gäng som under täckmantel av protester gör sig skyldiga till mordförsök och mordbrand när de med våld hindrar ambulanser och brandbilar från att rädda människors liv och egendom. I det första fallet vet alla i byn exakt vilka de skyldiga är, i det andra skyller polisen på att ligisterna gömmer sig, byter kläder och "hittar överallt". Odell är ju som offentlig person lättare att få tag på och har dessutom underlättat polisarbetet genom att dokumentera sina handlingar. Vem har gjort störst skada, vem är farligast ? Myndigheterna tycks inte dela allmänhetens syn på rätt och orätt. Många menar att Odell gjort sig skyldig till en förseelse när hon förde ordningsmakt och vård bakom ljuset även om hennes projekt måste skyddas av yttrandefriheten. Alla är antagligen däremot ense om att de brottslingar som går fria i Vännäs och Rosengård bör ha kännbara straff. Vem vill vi helst betala fängelse för ? Eller är det så att samhällets företrädare på hög nivå känner sig mer utmanade av en nykänd konstnär än av namnlösa vandaler ? Hursomhelst är det en skandal om Odell skulle hamna i fängelse. Inte för att det ska göras undantag för konstnärer utan för att orimligheten i straffens proportioner svär mot rättsmedvetandet. Antingen man jämför med nu aktuella vandaler och ligister eller med de unga mördare som tog ett dygn på sig att långsamt ha ihjäl en handikappad 55-åring i Sollentuna för något år sedan och som efter vad jag förstår redan är fria... Det kan inte vara fel att göra sådana jämförelser.
att jämföra ett straff med ett annat straff, leder oftast till ett nedslående resultat, åtminstone ur ett personligt samhällsetiskt perspektiv. Att mörda 20 människor kan ge samma straff som för en som "bara" har mördat en eller två personer! Rättvist? P.g.a att bevisbördan alltid ligger hos åklagaren, så går ofta de största brottslingarna helt fria i vårt samhälle, ekobrottslingar, svindlare, mördare, inbrottstjuvar, misshandlare m.fl m.fl. Vi kan lätt konstatera att polis o rättsväsen lägger det största krutet på att jaga lättåtkomliga brott som parkeringsböter, fortkörning med 10 km/tim, avsaknaden av reflexer på en moped, småtjuvar på varuhusen mm. Själv fick jag för en tid sedan 900:- kr i böter för att ha stått parkerad 9 m före ett övergångsställe istället för gällande 10 m. Detta "brott" har alltså ingenting med trafiksäkerheten att göra, utan är endast ett, av samhället, sanktionerat sätt att visa musklerna samt skipa lag o rätt per millimeter. Polisen gör allt för att slippa jobba ute i knarkträsket på stan, så man satsar hellre på att utdöma 2000:- kr i böter för den som kör 7 km/tim för fort på en 90-sträcka. Lätt att döma och lätt att driva in. Man jagar helst småbrottslingar på stan, medan de stora fula fiskarna kan jobba i "orubbat bo". Trustor-härvans direktörer, Scandia-chefer som Petterson & Co m.fl. som tillskansar sig miljarder av andras pengar, får till slut inte ett öre i böter! - Är detta ett rättssamhälle? Knappast! Min far, som var jurist, påtalade gärna att lagarna oftast är skrivna för att tjäna de välbesuttnas rättigheter, och att alla är lika inför lagen, är dessvärre ett skämt, som bara fungerar på papperet likt kommunismen, som också bara har fungerat som en skrivbordsprodukt, då proletariatets diktatur aldrig har kunnat upphävas i praktiken någonstans.
Brottslingarna i Vännäs o Rosengård skall naturligtvis klämmas åt och dömas, men här är åter bevis för med vilken flathet och handfallenhet som polisen visar i nämnda fall, trots att brotten upprepas kväll efter kväll. Ingen polis ger sig frivilligt in i träsket i Rosengård. De vill inte utsätta sig o sina familjer för några ev. repressalier! Då kvarstår det att utreda det betydligt "enklare" brottet, att sätta dit Anna Odell. Hennes gärning kan naturligtvis aldrig försvaras, även hur mycket hon än gömmer sig bakom epitetet "konstverk". All lag o ordning kan ju inte upphävas bara för att man kallar någonting för konst - Hurra, hurra och länge leve vårt rättssamhälle! (Haha!) Vår egen rättsstat fungerar inte bättre bara för att det fungerar ännu sämre i andra delar av världen!
Curt Appelgren den 13/5/09
Posted by: Curt Appelgren | May 13, 2009 at 11:44 PM