Christer Sturmark (Humanisterna) och Göran Rosenberg debatterar tro och vetande i DN Kultur. Sturmark - mediakonsult snarare än intellektuell - talar för sekularisering och Rosenberg varnar för... ja, vad? Detta apropå Humanisternas t-banekampanj med dess ironiska "Gud finns nog inte" och en davidsstjärna, en halvmåne och ett kors som samtidigt är tre svenska flaggor. (DN exponerar affischen över åsiktsduellen - vilken gratisreklam!) "Om det inte är just judar och muslimer man vill peka ut, varför gör man det då" frågar GR och undrar om "vi ska ta bort korset ur den svenska flaggan". Eftersom jag inte är kompetent att följa herrarnas diskussion om tro och vetande ur filosofisk och naturvetenskaplig vinkel stannar jag just vid vid symbolerna. Min bransch är ju teatern.
Jag är uppfostrad i att religion är en privatsak. Att man ska respektera andra människors religiösa tro men inte acceptera att de ställer krav på andra i religionens namn. Religionsfrihet betyder att jag är fri att praktisera min tro med likasinnade vuxna i min församling och mitt hem men att detta inte får innebära någon inskränkning av andras frihet. Religionsfrihet är inte minst en frihet från religion, inte bara i det offentliga rummet utan också t.ex. i barnkammaren. Hädelse finns inte - det ska förbli en obsolet paragraf. Om du handgripligen stör andras trosutövning är det hemfridsbrott eller något annat. Och det är upplysta människors skyldighet att ta avstånd från institutionaliserad vidskepelse och religiös propaganda även om de - som jag själv - har personliga föreställningar av religiös natur.
Eftersom min uppfostran inte bara var sekulär utan också skeptisk mot all nationalism har jag svårt att värmas av detta pötsliga intresse för svenska flaggan som symbol för "svenskar av judisk eller muslimsk tro", som GR lite högtravande uttrycker det. Men man ifrågasätter inte människorna om man ifrågasätter symbolen. För mig får vem som helst som känner behov av det trycka flaggan och nationen till sitt bröst. Men det är frivilligt och måste även kunna skämtas om. Precis som religionen. Och visst har tidvis den svenska flaggan varit en symbol för religiöst förtryck, både mot katoliker och - intill Gustav III:s tid - mot mosaiska trosbekännare. På samma sätt som den var en symbol för befrielse för protestanter under trettioåriga kriget. Bara sverigedemokrater skulle komma på idén att neka medborgare av annan härstamning eller trosbekännelse att - om de nu vill - vifta med flaggor och sjunga "Du gamla du fria". Med det ställer de sig själva utanför den gemenskap de påstår sig hylla. Demokrater som gillar sitt land i världen klarar att se blågul flagga med halvmåne i stället för kors. Och låt oss slutgiltigt befria davidsstjärnan från Hitlers arvtagare.
Man kan ha olika synpunkter på Humanisternas val av ord och bilder men de rör sig inom yttrande- och religionsfrihetens ramar. Som alltid skall försvaras. Och det är inte fel att då och då påminna oss alla - religiösa, ateister och likgiiltiga - om att sekulariseringen är en av vår moderna demokratis viktigaste förutsättningar. Jag har den största respekt för Göran Rosenberg när han skriver om t.ex. Mellanöstern men tillåter mig att betrakta alla nationaldagstalare inklusive GR med skepsis. Jag är också "så glad att jag är svensk", ja, verkligen djupt tacksam, men om ingen får driva med mig för det, då är det skäl att hissa varningsflaggan. Och om det Göran Rosenberg egentligen försöker säga i DN idag skulle vara att Humanisternas kampanj på något sätt främjar främlingsfientlighet då hamnar diskussionen på sverigedemokraternas stenåldersnivå.
Bara rasister sätter likhetstecken mellan religion och "ras", trosuppfattning och nationstillhörighet. Och den som verkligen tror på sin Gud störs knappast inte av ett "nog" före tvivlet. Och man måste få skämta med "nya" svenskars flaggkramande lika väl som med "gamla" svenskars. Litet hädelse piggar alltid upp och varje nationaldagsfirande borde inkludera en rejäl häcklare, för "nya" och "gamla" svenskar, troende och otrogna.
Jag uppfattade inte GRs artikel som du, snarare som att han menade att den här kampanjen, med de här symbolerna, kan spela främlingsfientliga partier i händerna.
Något jag själv uppfattar som ett rätt sökt resonemang.
GR har väl i och för sig rätt i att korset i den svenska flaggan är en symbol för Sverige som kristet land. Historiskt sett, alltså. Och det är klart att man skulle kunna tänka sig att man kör tre parallella fanor?
Det märkliga med Sveriges kristenhet, eller brist på sekularitet ligger väl ungefär där nånstans. Ingen verkar minnas att korset är en kristen symbol, flaggan ses som en symbol för nationen, vilket den förstås är, men likförbannat,
kristen är den också.
Och på den tiden fanan skapades och fick vind i seglen (hehe) så var Sverige vrålkristet.
Men kan man inte se fanan just som en del av historien?
Och som representant för en period?
Jag menar, när Sverige en gång i tiden kristnades så lät ju de nya makthavarana ställen som Torsåker och Frövik fortsätta heta Torsåker och Frövik.
Vi skulle kunna betrakta den svenska flaggan på samma sätt, låta den bli en del av vår historia?
Posted by: Karin | June 18, 2009 at 10:15 PM