Under första halvan av 1900-talet var jazzen kommersiell dvs. musikerna kunde leva (någorlunda) på vad publiken var villig att betala arrangörerna för att höra dem spela. Den var dessutom en kulturfara - enligt en konservativ opinion i alla fall. (Detsamma gällde för operan på kommersiella teatrar i 1600-talets Venedig och för Offenbach & hans operettkompisar i 1800-talets Europa.) Idag är jazz i samma grad som klassisk musik helt beroende av offentligt kulturstöd och privata sponsorer. I helgens Medierna i P1 föreslog den garvade f.d. redaktören för DN Debatt Mats Bergstrand ett tidningshus för grävande och annan kvalificerad journalistik finansierat på samma sätt som public service tv & radio. Detta apropå den minskande benägenheten i internets tidevarv att betala för det innehåll som vi hittills varit vana att finna i papperstidningar och som tidningsägarna för inte så länge sedan kunde tjäna pengar på. Under de nära tjugofem år som jag tillbringade på SR var det påfallande vilket ointresse för att inte säga förakt nyhets- och samhällsjournalister ofta visade inte bara gentemot kulturjournalistiken utan framför allt mot de kulturproducerande delarna av företaget; radioteatern, symfoniorkestern och (den världsberömda) kören sågs av många som en skyddad verkstad. Som om de själva på något sätt i högre grad bidrog till företagets försörjning. Man levde på samma licenspengar och ville ha en större del av den gemensamma kakan men reflekterade inte över att man själv även med högre lyssnarsiffror inte var ett dugg mer marknadsfähiga än de konstnärliga verksamheterna. Och femton år senare kan inte prenumerationer, annonser och presstöd längre betala en komplett dagstidning. Kritisk samhällsbevakning i radio & tv har inte korrumperats av licenspengar men levt i hälsosam tävlan med journalistik i kommersiella media. Men idag har ingen hittills kommit på hur man ska få internetanvändarna att betala för samma sak. Public service press nästa!
PS Och så tror SVT:s unga medarbetare i Bryssel för EU-valvakan 2009 att Blair är premiärminister i Storbrittanien... När han fortfarande var det hade hon väl inte gått ur skolan.
Antalet uppföranden, mångfaldiganden och översättningar av ett verk har ju ökat en del sen 1600-talet eller hur? Sedan förmodar jag att det fannsmecenatskaop med på dn tiden även om det iblnd vr förklätt till att en tonästtare hade en tjänst vid hovet eller så. I Moxzarts Wien var det ju snarats regel att kompositörer, dansmästare och målare som slagit igenom hade stöd av hovet eller av någon stormrik greve.
Att Mozart bröt sig ut ur den cirkeln och försökte överleva enbart som fri konstnär - och att han misslyckades och dog på vägen, är en sida av honom som Shaffers/Formans "Amadeus" tydligt undviker; den passade inte in i bilden av den gudabenådade playboyen som också råkade vara ett musikaliskt geni.
Nyheter och kultur är inte gratis idag, det är bara det att *marginalkostnaden* för den som vill läsa litet mer färska nyheter, skicka några kort med mobilen eller bränna en cd-skiva har sjunkit til nära noll. Men det är inte ett läge som står sig i evighet utan input, inte ens för den enskilde konsumenten.
Posted by: Magnus | June 09, 2009 at 02:27 PM
Å andra sidan ersatte inte Mozart Beaumarchais.
Posted by: åke | June 10, 2009 at 11:39 PM