« Vilken välfärd för våra pengar? - orealistisk narcissist fruktar det värsta | Main | Har jag betalat för detta? »

Comments

Ulla W

Roligt, bra och nyttigt att tänka över språkets förändring. Det slarvas inte bara med det; det "förmärkvärdigas" också. Det bokstavliga uttalet av ÄR är ett bra exempel.

Jan Olov

När jag var ung (14-15 år) förvånades jag över att stockholmare i min ålder alldeles tydligt sa "är", inte "e". I Karlskrona gjorde vi inte så. Jag vet inte om det är klasspräglat eller dialektalt. Kanske vissa skolor - t ex Bromma - drillade eleverna iatt säga "är", jag vet inte. En annan sak: dikter ska läsas som de står. Ofta med "mig", "dig" osv och även "och". Retar mig ofta på felläsningar när det gäller poesi. Och det behöver ingalunda vara äldre poesi! Varje konsonant är viktig. Slarv med detta är lika pinsamt som man uttalar "kaos" enstavigt. (Hos Stagnelius resulterar sådant i att versen haltar.)

Oscar

Upphovsmakare verkar vara ett välspritt etablerat ord. Det skulle väl i så fall betyda personer som producerar upphovsrättsligt material?

The comments to this entry are closed.