Har nog vädrat irritation över detta tidigare men med Täppas Fogelberg når Ring P1 ibland verkliga lågvattenmärken. Senast blev programledaren uppringd av en man i mogen ålder som berättade om hur han långsamt och utan extremistiska övertoner långsamt svängt från relativt oreflekterat stöd för Israel till en allt djupare sympati för palestiniernas lott. En kameleontisk Täppas hade nyss uppbådat sitt antikoloniala patos i diskussion med en annan man som var kritisk mot en i hans tycke alltför generös - eller som han snarare menade - hållningslös flyktingpolitik. Hur kunde samma land vara krigszon och mål för semesterresor undrade mannen som knappast vädrade några rasistiska synpunkter. Han såg ingen logik i den svenska flyktingpolitiken - man omväxlande tog emot och skickade tillbaka medborgare från/till samma land. Men han lät sig inte fångas i någon av Fogelbergs politiskt korrekta fällor och programledaren retirerade hörbart från den argumentation som han brukar använda mot den här sortens synpunkter - att som "ärlig svensk" skälla den uppringande för rasist och bryskt avsluta samtalet med hänvisning till att många andra vill komma till tals. Den ganska stillsamme Palestinavännen var i sin tur för eftertänksam och nyanserad - han skilde t.ex. mycket tydligt på judenheten och dagens israeliska stat - för att programledarens vanliga taktik skulle fungera - det gick inte att få igång någon hetsning. Men när samtalspartnern kom in på den etniska rensningen 1948 och dagens diskriminering av israeliska araber tillät sig Fogelberg något oerhört. Liksom hycklande att förintelsen och 1900-talets fruktansvärda höjdpunkter på århundraden av judeförföljelse skulle vara okända för eller glömda av lyssnaren påminde programledaren med lent tonfall om dessa apropå dagens aktuella konflikt. Det är djupt anstötligt att trivialisera Auschwitz i en diskussion om Gaza. Och det hjälper inte ett dugg att vi kan vara säkra på att Fogelberg nästa gång kommer att vara "opartisk" och upplysa en Israelvän om att antisionism inte är antisemitism... Ibland är tiga - och lyssna - guld även för programledare. De värsta rösterna ur lyssnardjupet behöver å andra sidan ingen sparring - låt dem prata på och de dömer sig själva.
Comments