Det känns riktigt uppfriskande när ett gäng unga författare i DN lördag i ett storstilat men inte för braskande manifest lovar förnya den svenska berätttande prosan och skriva böcker som alla kan ta till sig utan att för den skull spekulera i minsta gemensamma nämnare för form och innehåll. Och vem applåderar inte att man performerar bubblor som de senaste årens mest övervärderade litterära genrer - deckaren, nyckelromanen, dagboken och den halvfiktiva historiebiografin? Härligt med lite vädring i de litterära salongerna och kul att inte bara Liza, Henning och Jan utan tydligen också Carina, Agneta och Lars här får en blåslampa i röven. Det piggar alltid upp. Och att lyrik och experimentell prosa åker ut med badvattnet hör till manifestets form - det är också en litterär genre. Och det står en del kloka saker på och mellan raderna.
Men vilka är dessa åtta manifestörer? Jag kanske inte borde uttala mig eftersom jag tror inte jag har läst någon av dem - men så hinner jag heller inte läsa särskilt mycket ny svensk skönlitteratur. Ett namn känner jag igen - Jerker Virdborg. Från en av sommarens loja DN-kulturbilagor: "I går åkte författaren Jerker Virdborg taxi med Barbro Lindgren. I dag tar han med sig en cd-skiva till Benny Andersson, den andra av de två stora 70-talsikoner som fått oss att känna vad konst kan vara." Hm. Och under rubriken "Med vemodet som ständig följeslagare" satt Virdborg vid (den i och för sig utmärkte) populärtonsättarens fötter och lyssnade till Bach (tänka sig), Grieg och nazi-sympatisören Oskar Lindbergs fäbodpsalm på ett helt DN-uppslag. Nu vill jag inte "göra en Eva Ström" och associera konst med politik på ett för enkelt vis. Andersson & Virdborg får gärna älska Gammal fäbodpsalm men de vet bara halva sanningen om dess roll "i den svenska musiktraditionen". Och smaka på ingressen - att uträknat Barbro Lindgren och Benny Andersson fått oss att känna vad konst kan vara. Tack för kaffet. Virdborg är bara en av sju och de övriga känner jag inte. Men det kan inte hjälpas att den här återkopplingen får mig att läsa deras manifestet för en ny berättande prosa med litet oroligare ögon.
Comments