Professor emeritus Leif Lewin förklarar i dagens DN pedagogiskt och vinnande varför EU som statsförbund skulle vara (ännu) mindre demokratiskt än som förbundsstat. Det tog mig två omläsningar innan jag riktigt greppade hur grundarna måste ha resonerat. De ville bevara Europa från nya ödeläggande krig men tilltrodde inte folken i deras "älskade nationalstater" den viljan under alla förhållanden. Som en riktig Macchivallei förklarar LL med pragmatikerns sympati de europeiska eliternas "lätt cyniska paternalism"- han gillar EU och ju mer förbundsstat desto bättre, förstår man. Vad gör man om "folket har fel" - som senast det irländska ? Inte som Brecht en gång elakt föreslog det gamla DDR efter ett arbetaruppror - att staten väljer sig ett nytt (folk). Nej, de (det?) får rösta igen! Och man får lära det att rösta rätt. Eftersom "majoritetsbeslut i EU behövs för demokratin" och det enligt LL äntligen i någon mån kan råda bot på dess demokratiska underskott sen grundandet så är det bättre att köra över befolkningar som inte förstått det.
Möjligen har professorn likt "de mer EU-vänliga parlamentariker" som i kloka länder fått besluta om nya fördrag i stället för väljarna aldrig reflekterat över de väldiga skillnaderna i demokratisk tradition och utbildningsnivå mellan folken inom EU. Det måste rimligen finnas olika beredskap för demokrati hos nationer där folkflertalet varit livegna dvs. omyndigförklarade slavar till mitten av 1800-talet och de som i Skandinavien (och Schweiz som betecknande nog står utanför EU) där alla varit fria - om än under alla möjliga typer av ekonomiskt eller politiskt förtryck - och där ändå bredare grupper i samhället än adeln (och möjligen prästerskapet) varit involverade i representativa system? Skulle gärna se en rejäl attitydundersökning av t.ex. Ronald Inglehart & his gang kring synen på folkstyre från Storbrittanien till Rumänien, från Portugal till Finland.
Leif Lewin förklarar väldigt bra hur det hittills fungerat. Hans tydliga avsikt minskar inte hans trovärdighet men gör honom mindre övertygande på djupet. LL får mig att känna att EU är oundvikligt men att jag och många andra blev förda bakom ljuset när vi röstade ja i förlitan på framförhandlade villkor och undantag. LL menar nog att "medborgarna måste få känna sig delaktiga och kunna påverka politiken" - lägg märke till ordvalet, känna - men han citerar också sig själv med belåtenhet "Men om folket har fel, vad gör man då? Då får de rösta igen." Men kan "folket" i en demokrati i strikt mening "ha fel"? När tyskarna röstade fram Hitler 1933 - med kända katastrofer som följd - var det väl inte riktigt så enkelt?
PS Läs också Nathan Schachar i söndagens DN om nedlagda svenska beskickningar och - viktigare - nedlagd svensk utrikespolitik. Har han rätt i att Sverige också diplomatiskt på sikt ska företrädas av EU - summan av folkviljan i 20-30 länder i stället för den svenska befolkningens valutslag? Var vi bara dumma som inte begrep det när vi röstade ja till EU medan typ smarte Carl Bildt förstått det hela tiden?
Comments