Varför envisas Maria Schottenius med att trycka dumheter på de kultursidor hon har ansvar för? Lördagen den 12 september är det Jane Magnusson som tråkar ut oss med en drapa till bokrecension som i allt väsentligt är ett kåseri om "maktskifte" mellan generationerna. JM har kommit fram till att folk födda mellan just 1961 och 1973 - hennes egen generation förstås - nu när "40-talisterna går i pension" ska "fylla tomrummet" och sätta sina ändor i "deras sköna fåtöljer" och börja "ogilla den yngre modellen". Nu är det dags för "Generation X" att bli jätteproppen Orvar eller ett nytt famöst köttberg. Beviset för detta är att min gode vän Bengt Magnusson (född 1950) visat att han "ville gulla med den nya makteliten" genom att i TV4:s nyheter teckna citattecken i luften kring ordet hjälpa apropå Reclaim Rosengårds misslyckade attack i Malmöförorten.
Jane M:s observation här måste ta det absoluta priset i esoterisk trendkänslighet. Frånsett att varje hopbuntande av människor av olika klasser, kön, åsikter, kultur och livsmönster utifrån födelseår aldrig kan bli något mer än en bekväm genväg för populärhistoriker. Eller ett enkelt sätt att gruppera sig kring ett eller annat manifest. Kungen, Jan Guillou, Benny Andersson och Suzanne Osten är alla födda i samma decennium som jag - so what? Känner jag större gemenskap med dem än med andra? Nej. Och tänk om de som inrättade tideräkningar för längesen hade bestämt att gränserna skulle gå vid årtal som slutar med 5? Det här är inte vettigare som utgångspunkt för förnuftiga resonemang än astrologi. Varför inte bunta ihop folk efter deras stjärnbilder? Vill Jane M. vara kåsör är det hennes ensak - frånsett att hon nog måste bli kvickare - men besvära oss då inte på en kultursida. Men på en punkt har hon helt rätt - man blir inte sexig för att man just blivit medelålders...
Och - för att följa Jane M. en bit på vägen - ska inte i rättvisans namn också Bengt M. och hans "50-talist"-kompisar få ett decennium vid köttgrytorna innan det är dags för "Generation X"? Nej, som höres, allt detta är bara larv. En folkpensionär har just blivit chef för Dramaten och hennes kommande insatser är nog av större betydelse för dess framtid än ett gästspel av Killinggänget. Själv känner jag mer gemenskap med många kring 28, 42 eller 75 än med många jämnåriga, alla gemensamma erfarenheter till trots. (Min mamma avskydde att ungås med "gamla tanter" när hon fylllt 65...) Och i ett kulturliv som ska spegla och driva på ett samhälle där alla måste jobba från 18 till 70 är det nog dags att ta av sig generationsglasögonen för gott. Borde inte DN Kultur gå lite i bräschen här i stället för att som JM skriver "gulla med (dem som tror sig behöva vara) den nya makteliten"?
Comments