Är det bara jag som med min sjuttiotalistiska reptilhjärna förutsatt att "personal" betyder just personal när det handlar om "avknoppningar" av kommunal verksamhet ? Som när det heter att "de anställda" för typ inventariekostnaden får överta verksamhet inom barnomsorg, skola eller äldrevård har sett framför sig en grupp medarbetare, personalen, göra detta för att bli sina egna arbetsgivare? Inte att en enskild person - som råkar arbeta där men lika väl kan vara en utomstående - för vrakpris köper inte bara inredning utan att också organisation, kunskapsbank, personal och en "kundkrets" av barn, föräldrar, gamla och anhöriga med begränsade möjligheter att vända sig till någon konkurrent. Det pseudosociala nyspråket där ord som "överta" och "anställd" får helt nya betydelser upprör mig nästan mer än de vinster som dessa nyblivna exploatörer tagit ut i stället för att återinvestera i verksamheten. Det är inte bara djupt osympatiskt att skattebetalarnas pengar och utsatta gruppers avgifter går direkt i fickan på nyblivna direktörer. De som nu till EU-domstolen anmäler dessa försäljningar av gemensam egendom till underpris gör förstås helt rätt. Själv är jag allra argast över min egen världsfrånvända naivitet - delar jag den med några fler? Kanske t.o.m. utanför min egen så fatalt gemenskapsindoktrinerade generation...
Eller tycker alla nuförtiden att det är hur rumsrent som helst att tjäna miljoner på barnomsorg och åldringsvård för minsta tänkbara kostnad till högsta tänkbara pris ? Påminner det om något är det den gamla onda tidens sockenauktioner på medellösa barn och gamla - standarden har höjts rejält men principerna håller i sig.
Comments