"Mauerstürzen" anno 1965

Tjugo år efter Berlinmurens fall tänker jag på mitt enda besök i DDR - det var september 1965 och jag var arton år gammal. Jag skulle avrunda en lång stipendieresa i Europa med att kolla repetitioner på Berliner Ensemble, Brechts teater. Bodde i väst och gick som svensk varje dag minst två gånger över gränsen genom Checkpoint Charlie - ganska snart trött rutinmässigt kollad och till sist glatt eller ironiskt igenkänd av gränspolisen. Skulle kunna berätta några flera bisarra historier från dessa dagliga besök under en knapp vecka men väljer just detta: En av de pjäser som repeterades var Sean O'Caseys Purpurdamm med Gisela May, m.fl. berömdheter. Vi auskultanter etc hukade förskrämt i repsalens bänkkrader. Särskilt rädda var alla för BB:s änka Helene Weigel som oanmäld kom förbi ibland och inför alla kunde  ställa även den obetydligaste besökare till svars. I repetitionsdekoren ingick ett antal rekvisitategel som byggdes upp en halvmeter från golvet längst fram som en liten mur. Wolf Kaiser, bl.a. Macheath i Tolvskillingsoperan med stora mustascher och bedövande karisma, petade i början av varje repetition och efter varje paus på den lilla muren så att teglen rasade; kollegerna kallade det "Mauerstürzen". Jag tror inte man ska dra några som helst, i alla fall inga överdrivna, slutsatser av detta. Muren var då fyra år gammal och blev stående i tjugofyra år till. Berliner Ensemble var - med den tvetydighet som var egen också för Brecht själv - ett hårdstyrt propagandafönster mot kultureliten i väst och en omvittnad hemvist för tvivlare och oppositionella. Uppsättningen - som jag tror inte blev någon av de minnesvärda från Brechtteatern - nämns i ett DDR-teaterlexikon från 1978 som "ett mönsterexempel...  som  förverkligade rollernas substans, rikedom och motsägelsefullhet... och med sin aktivering av teatrala medel fick betydelse för teaterkonstens vidare utveckling". Hm. Jag kan inte bekräfta eller betvivla detta eftersom jag reste hem långt före premiär. Till Berliner Ensemble kom jag inte igen förrän efter murens fall då Heiner Müller tagit över och det är som sagt en helt annan historia.

Comments

[Chris Torch]

nice

chris