En vän gav mig i julklapp Tamas Gellerts De apatiska, den minst sagt omtvistade boken om de avvisade sjuka flyktingbarnen och de svenska tjänstemän, experter och politiker som agerade i frågan. Eftersom släkten och jag i bästa samförstånd minskat firandet till få trevliga tillfällen hinner jag under julen verkligen läsa denna tjocka bok "om makt, myter och manipulation".
Jag saknar som de flesta djupare insikter i ämnet - mer än ytliga intryck av brokiga skriverier sedan ungefär 2004 - men en sak står fullständigt klar: Om bara hälften dvs. 50 % av vad GT påstår är korrekt är det illa nog och domen över Marie Hessle, Annica Ring och deras politiska uppdragsgivare och mediala tillskyndare blir mycket hård. Bokens beskrivningar av hur ett antal sjuka flyktingbarns behandling avbryts och hur de brutalt och förnedrande med sina familjer förpassas ut ur landet, ibland med falska förespeglingar om medicinskt sakunnigt mottagande i hemlandet, är djupt chockerande. Ett antal sjuka barn och deras anhöriga - ofta i uselt psykiskt skick - har avvisats på sätt som liknar expedieringen av de två terroriststämpalde egyptier vars uppenbart orättvvisa behandling fortfarande ropar på kompensation från svenska myndigheter.
Jag tror också att det normalt funtade männniskor känner inför liknande händelser har föga att göra med hur många invandrare, flyktingar eller andra, de annars anser att Sverige ska eller kan ta emot. Frånsett störda fanatiker, som i förra seklet kunde fått jobb i valfritt koncentrationsläger, skulle antagligen även flertalet invandrarfientliga sverigedemokrater se med motvilja på den behandling som de här barnen utsatts för. Man rycker bara inte ut sonder på fok, barn eller vuxna, för att per flyg iförda handfängsel förpassa dem till parkbänkar i länder utan allmän sjukvård, ibland med tortyr som rutin i myndighetsutövningen för att sedan fira "lyckade" avvisningar med tårta och billig champagne som fredagsmys. Det är Abu Ghraib-fasoner. Man behöver inte vara KG Hammar för att tycka att detta är 100 % förkastligt även om hälften av TG:s exempel vore fria fantasier. Och det är de nog tyvärr inte.
Undertiteln "om makt, myter och manipulation" får mig sedan - när indignationen förklingar - att reflektera över helt andra saker, på helt andra områden. Mindre plågsamma och upprörande förvisso men inte desto mindre drabbande. Inom de flesta politikområden, kulturområdet inte minst, har vi alltför många - om än inte humanitärt så extrema - exempel på hur man skaffar sig makt genom att manipulera myter. Att göra en hel kalkon av en liten fjäder är en lika känd som sällan genomskådad strategi. När GT t.ex. beskriver hur han som grävande journalist ringer runt efter källan till att plötsligt "alla" säger att flyktingbarnen skulle vara förgiftade av sina föräldrar - trots att sådana gifter aldrig verkar mer än några timmar - kan vi alla känna igen oss från olika branscher och ordet hörsägen får en mycket bokstavlig betydelse. Jag lovar att återkomma med exempel.
Tack Stefan, jag håller med och säger bara tyvärr.
Ledsen alltså att det har hänt/händer i vårt land, eller - har vi haft illusioner...?
Posted by: Ljiljana D. | December 28, 2009 at 01:31 AM