Visste ni att jag genom att skriva detta för er återfaller "i adolescensen"? Det vet jag efter att ha läst den av mig (ibland kanske för) högt värderade Horace Engdahls Reaktionära betraktelser i DN söndagen den 14 mars. Dessa anteckningar av en annan surgubbe - HE är ett år yngre än undertecknad - upptar ett och ett halvt uppslag i söndagens kulturbilaga. Kanske detta är just mitt straff för att jag kritiserat DN Kultur för bristande fokus på seriös kultur?
Just bloggande - ett slags tonåriga telefonmonologer som vuxna mänskor borde ha växt ifrån - bör vara bland det värsta HE vet eftersom han ägnar det sin längsta betraktelse. Ett citat från Pessoa inspirerar till en uppgörelse med den stat som tar ifrån oss de medel för vilka vi skulle kunna göra oss oberoende av den och i stället ger oss kulturbidrag eller använder våra pengar till att uppehålla bilismen i ekonomiskt kollapsade trakter där ingen längre arbetar. Förlåt - ingen av mina förfäder - som alla arbetade - kunde dra sig tillbaka till något annat än undantagsstugan eller fattighuset. Därför förvånar det mig inte att jag själv efter ett långt yrkesliv, främst i företag som på olika vis beror av "anslagsgivande myndigheter", lika lite som de kan "leva hyggligt som privatman" eller ignorera den "gyttja" som Pessoa tog avstånd från. Han hade kanske råd med en piga som torkade upp den, även utan rutavdrag, med dåtidens lönenivå.
När mina äldsta släktingar plötsligt fick folkpension uttryckte de glad förvåning över att på äldre dagar ha blivit "statstjänstemän". De hade säkert aldrig trots slit från tonåren till pensionen betalat in så mycket i skatt som de sen fick ut - men i en modern demokrati ses det inte som en gåva från övriga skattebetalare utan som en rättighet. Men - som HE skriver - "det lösa tyckandet är i vårt samhälle näst intill en medborgerlig plikt". Och hur många vet inte av egen bitter erfarenhet hur rätt han har i fortsättningen: "Den som vägrar att yttra sig om sådant han inte begriper får finna sig att (sic) bli betraktad som asocial eller ... ofattbart högdragen." Men det är en högdragenhet som jag rekommenderar, reaktionär eller ej - jag ger t.ex. aldrig råd till bilförare eftersom vi då skulle hamna i diket eller omkomma.
Däremot tvivlar jag på att HE har rätt i "mannen inte får vara nödvändig", framför allt i de mest politiskt korrekta av (kvinno)kretsar. Trots attackerna från "heterosexualitetens fiender" ser vi väl ingen minskning i mäns och kvinnors gemensamma aktiviteter även om kvinnorna i dag verkligen skulle motivera parbildning med sexuell lust snarare än "önskan om stadgade förhållanden"? Huvudsaken är att det blir barn.
Att "stil är det som folk retar sig på utan att bestämt kunna säga varför" tycker denne gubbe inte är särskilt reaktionärt. Apropå detta samt den goda regeln att när man skriver "inte luta huvudet mot läsarens axel" (Stendhal) tror jag mig minnas att Runa Brar en gång roade sina läsare med - hon varken bloggade eller sysslade med essäistik, hon kåserade - att Horace Engdahls mamma bakat på tok för lite bullar till sonen. Mer bullar till Horace - det förtjänar han!
Comments