Så var det som många av oss trodde. I förra veckans Medierna i SR P1 framgick med all önskvärd tydlighet att Dagens Ekos scoop om sexuella trakasserier på svenska teatrar var en tidningsanka. Inte så att det inte skulle förekomma trakasserier av detta och annat lika beklagligt slag inom teaterbranschen. Men antagligen varken mer eller mindre än på andra arbetsplatser. Jesper Lindaus s.k. enkät pulvriserades i den egna kanalen av kollegerna i Medierna men framförallt av Claes Andersson på SCB och Jan Strid på JMG i Göteborg. Men som en kollega undrade på tåget hem från teaterstaden Göteborg på söndagskvällen - blir det några rubriker nu? Knappast. Men starkt av SR att göra rent i den egna farstun. Idag menar Maria Schottenius i DN Kultur att Ekot gick "i sin egen fälla". Men hennes egen redaktion då? Den föll pladask i något som måste liknas vid en rejäl fångstgrop.
Efter Ekot var det DN Kultur som ylade högst med vargarna om att var tredje kvinna i svensk teater skulle vara utsatt för sextrakasserier. Ingegärd Waaranperä ville i ett temperamentsfullt inlägg ("Herrarna i hagen" 16/2) omvärdera en stor del av sin kritikergärning. När Lena Endre inte kände igen sin arbetsplats sedan tre decennier avhånades hon eftertryckligt bl.a. av Jesper Lindau. DN Kultur höll denna skendebatt vid liv utan att kolla källor eller underlag. Alltid lika opportunistiske Leif Pagrotsky (s) hotade med sänkta bidrag för trakasserande institutioner, alla kulturlivets genusdebattörer uttalade sig med skärpa och kulturutskottet hängde på med seminarium.
Bara Suzanne Osten vågade 22/2 i GP varna för "att denna diskussion om sexuella trakasserier mot kvinnor kan skada teatern" och att "myter, rädsla och kulturförakt frodas" liksom om muller från "skattebetalarna" som påstås inte vilja "bidra till kulturen". SO underströk att varje arbetsplats måste ha en etik som inte kan ersättas av en diskussion om pengar: "Teatern måste ha en etik för att våga berätta obekvämt." Detsamma gäller förstås Dagens Eko och DN Kultur.
Själv kan jag som teaterhistoriker inte undgå att se hur ett hycklat intresse för teaterns psykosociala arbetsmiljöproblem eller jämställdheten inom den används för att exploatera föråldrad genidyrkan och projicera brackans sexuella fantasier på de "andra". Precis som för hundra eller tvåhundra år sedan ett ärelöst patrask med kulturella pretentioner som visar sig för pengar och får betala för tvetydigt kändisskap med bräcklig social emancipation. Säg inte att det var "förr i tiden" - Ekots anka (eller var det en hyena?) visar att alldeles för litet förändrats. Teaterhat och konstnärförakt frodas strax under ytan. Teatern som bordell är en för bra story trots att teaterfolk med etik arbetat på att utrota den åtminstone sedan artonhundratalet.
Nåja, en och annan av oss gör en hel pudel. http://korta.nu/a663
/Jens Runnberg
Posted by: Jens Runnberg | April 20, 2010 at 08:18 AM
Aha, på väg hem från "teaterstaden Göteborg". Där känner jag en regissör som blev utsparkad från Göteborgsoperan på grund av sexuella trakasserier. Saken tystades naturligtvis ned så att det inte skulle komma till hycklarnas kännedom.
Posted by: Henke Man | April 21, 2010 at 12:08 AM
Ibland får man sovra i bekantskapskretsen, Henke Man. Men inte heller tro på allt som berättas. Om folk förlorar jobbet pga anklagelser, som inte tål genomlysning utan måste tystas ner och sen lever kvar som skvaller, är inte det en allvarlig sak?
Posted by: Stefan J | April 21, 2010 at 10:51 AM
Stefan, i det här fallet har jag jobbat med regissören i fråga och med egna ögon sett vad som drabbade kvinnliga medspelare.
På min arbetsplats finns en outtalad men grundregel som heter håll käften. Till och med teaterfacket har fattat att detta förhållningssätt är det mest bekväma.
Posted by: Henke Man | April 21, 2010 at 01:31 PM