Vi måste börja plugga historia, just nu närmare bestämt Mindre Asien (säger man så fortfarande?) och Mellersta Östern, alldeles speciellt dess religiösa och demografiska förhållanden. När jag läste religionshistoria i skolan i början av 60-talet hade läroböckerna nyligen kursiverat avsnitten om "de orientaliska kyrkorna" och det var frivilligt att läsa. Det gjorde jag i smyg på någon trist lektion och det var tur för sen dröjde det ju inte länge förrän de stod i Södertälje. Assyrier och syrianer, nestorianer, kaldéer och malekiter och allt vad de heter. På 80-talet fick jag en ytterligare push av skönsjungande Syster Marie Keirouz, som blev den orientaliska kristenhetens oortodoxa (kvinnliga) röst och med cd-häften som släppte loss en djungel av fornkristna kulturer, som med nöd och näppe överlevt arabkalifat och ett relativt mångfaldstolerant ottomanskt rike för att i modern tid nästan krossas av nya nationalstaters krav på kulturell och etnisk enfald.
Just idag får vi lektioner både på ledarplats och Under strecket i Svenska Dagbladet. Ingvar Karlsson, lika outtröttligt generös lärdomsgigant som besserwisser (jag vet, jag har varit hans gäst på Institutet i Istanbul och blivit strängt tillsagd att tiga tills han var färdig varje gång han talade om något - ingen dialog där inte) lyfter under rubriken "Folkmordet som aldrig ägde rum" fram Mindre Asiens greker och deras öde ur den historiska kökkenmödding, som vår riksdag olyckligt men säkert välment röstade om för ett par veckor sedan. Karlssons artikel verkar väldokumenterad och han försöker knappast minska grekernas lidanden. Och man ska naturligtvis hushålla med begreppet folkmord för att undvika en hemsk inflation. Däremot förefaller det lättvindigt att befria dagens Turkiet från allt ansvar för vad som skedde för snart 100 år sen för att det ottomanska rikets efterträdare är en ny statsbildning. Tyskland kommer aldrig att kunna frånsäga sig sitt ansvar för nazismens dåd, USA aldrig ansvaret för att Sydstaterna höll förfäder till nutida amerikaner i slaveri. Om det nu är fel att bunta ihop illgärningar mot en grupp med dem mot en annan så lär vi oss gärna distinktionerna fast de mest ser ut som olika våningar i helvetet. Och - visst - hur många av våra rikdsagsmän hade tagit reda på vilka de "pontiska grekerna" var innan de röstade? Karlsson påminner också om att västmakterna planerade ett Mindre Asien utan något Turkiet alls efter sultanatets fall. Mycket intressant. Vi läser gärna på mer utan att för den skull kompromissa om att försöken att utrota den armeniska minoriteten väldigt mycket ser ut som ett planerat folkmord. På min mormors tid kallade vanliga svenskar det för "förintelsen" av Mindre Asiens kristna.
På ledarsidan fortsätter Sanna Rayman historieseminariet. Som beställare och dramaturg för Daniel Börtz Svall - en opera om hedersmord (Kungliga Operan 2006) - intresserar det mig att vänsterpolitikerna Amineh Kakbaveh och Ilona Szatmari Waldau i riksdagen och kommunalt i Uppsala arbetar för att på ett bestående sätt hedra hedersmördade Fadime Sahindal, en modig ung kvinna som offrade livet för att fästa vår uppmärksamhet på ett fenomen som många valt att negligera. Staty låter lite mossigt men kör för det, de enda med invandrarbakgrund som förevigats i sten eller brons i Sverige är väl kungligheter. Men SR har hittat röster bland kurder i Uppsala som inte ser Fadime som en förebild utan som "smutsig, använd" (!) "Ett torg med hennes namn skulle vara helvetet och ännu en förnedring av det kurdiska folket ooch deras kamp för ett eget land." I vilket århundrade befinner vi oss? Om kravet för att stödja kurdernas kamp för frihet - med eller utan eget land - är att ta ställning mot hedersvåldets offer, då förnedrar sig de som hyser såna åsikter alldeles tillräckligt själva. Men som så ofta när majoritetssvenskar frågar vad minoriteter tycker lyssnar man på någon fanatisk förening som utnämnt sig till hela gruppens företrädare. Varav man än en gång borde lära att se alla individer som först och främst (i detta fall svenska) medborgare med sådanas rättigheter och skyldigheter, inte som medlemmar av olika etniska eller andra "grupper". Desto mer chockerande att Uppsalapolitikern Mats Jonsson från centerpartiet(!) enligt Rayman menar att en staty skulle ses som "ett monument mot dem" = stadens invandrare från Kurdistan och dessutom att svenskar skulle ha tagit Fadime som gisslan(!) för att "manifestera den svenska kulturens överlägsenhet". Kakabaveh har samma "bakgrund" som Fadime Sahindal och bägge har visat mer mod än många andra svenskar oavsett "bakgrund". Att en företrädare för ett demokratiskt parti i Sverige 2010 uttalar sig som Mats Jonsson är djupt chockerande - även om vi mötte en del liknande resonemang när vi höll på med Svall för snart ett halvt decennium sedan.
Vi måste sluta med att dela upp medborgare i grupper - religion är en privatsak, rötter för familjekretsen. Sen får vi läsa på historien bättre, allihop, en del av oss kanske om Sverige, Norden, Skandinavien, andra om t.ex. "Mindre Asien", om folk och kulturer, som ansågs försumbara för femtio år sen innan de invandrade just hit, och allt annat som sattes kursivt i läroböckerna då de snart äldsta av oss gick i skolan. Det är en sak att prata om "mångfald" - som sämst som ursäkt för att slippa problem, en helt annan sak att använda den för att bilda sig om vår värld och våra medmänniskor.
Comments