Darling bättre sent än aldrig ...

"Andlig nöd vid Stureplan. "Darling" är en klasskildring som kliver rakt in i samtiden med ett bultande hjärta bakom den strama, cyniska fasaden" skrev t.ex. Helena Lindblad i DN om Johan Klings film som jag missade på bio fast min avsikt var en annan och nu äntligen fick se i SVT, beklämd och fascinerad. Just ordet beklämmande passar sällsynt bra, ett annat är bitter men också rörande. Dessutom lika obevekligt  stram i kompositionen som i sin politiska analys. Och med två kongenialt spelade huvudroller. Michael Segerström får oss att skämmas medan han ler sig igenom filmen, töntig och gripande som vänlig och förhoppningsfull femtioplussare på dekis utan armbågar i fel decennium. Michelle Meadows ler däremot aldrig som osannolikt bortskämd  stureplansbrud  med noll koll såväl på samhällets realiteter som på hur andra ser henne - länge omöjligt att avgöra om hon är en ready made manipulerad av regissören eller ett geni på att spela totalt uttryckslös. Klings film är en konstnärligt klockren dystopi där linjen dras stenhårt från banala överflödsproblem till fullständig förnedring. Det enda försonande - förutom ena offrets genanta förmåga att vara positiv under de vidrigaste prövningar - är en viss mänsklig seghet oavsett omständigheterna. En briljant film - vilket alla andra förstås konstaterat långt före mig. Men bättre sent än aldrig.  

Comments

[Rikard]

Läs gärna Johan Klings lilla roman Människor helt utan betydelse. En krypande otäck text om människor i utkanterna av reklambranchen och kommersiell TV.