Under rubriken Rädda Haga och Nationalstadsparken! ordnade ikväll tisdag ABF den första offentliga diskussionen om en av de avgörande frågorna för Norra Stockholm och dess invånare, en fråga som ytterst handlar om demokrati. Statens fastighetsverk hade hoppat av diskussionen. Oppositionsrådet (s) Johanna Graf från Solna vittnade att man i stort sett ställts inför frågan om kronsprinsparets inflyttning och modifikationerna i parken som ett fait accompli - SÄPO var den yttersta instansen och grunddokumenten hemliga. Dessutom kändes ännu ingen opinion från allmänheten. Graf fick oss att tänka "Sektionen" i Millennium - någonstans sitter hemliga farbröder och har redan oåterkalleligt beslutat över våra, vätterosornas och den blivande regentens huvuden. Natur- och stockholmsskribenten Nils-Erik Landell beskrev omständligt men kärleksfullt fascinerande och med närmast skabrösa detaljer ur det lägre djurlivet hur oersättliga naturvärden äventyras.
Själv vet jag föga om örter och baggar och något mer om Gustav III och Louis Jean Desprez men har mest tänkt på parken, där barn jag lekt, som dyrbart och älskat sommarviste för barnfamiljer från Solna och pensionärer från Vasastan. Men den avstängda del som de flesta av oss ser som ett oproportionerligt inrtrång är egentligen för liten för att garantera de nyinflyttades säkerhet. En talare ville polisanmäla hovet, säpo och fastighetsverket för vandalisering i samband med stängselbygget. En annan välkomnade kronprinsessan som ambassadör för nationalstadsparken och såg de nyfikna som parets bostad kommer att dra till sig som bekräftare av dess kulturvärden. Den senare såg ärendet som en pilotfråga för en framtid då t.o.m. säpo måste skaffa sig ekologisk expertis. Vissa var mycket intresserade av jordnära detaljer i omläggningen av parken, som hade kunnat hanteras bättre. Några har redan gett slaget förlorat och menar att det bara gäller att se det som en läxa för framtiden. Andra hoppas att en klok blivande drottning ska ta till sig reaktionerna och bygga sin familj på något av de elva slott i stockholmsområdet som inte ligger i lika känsliga områden eller spelar samma roll för en ökande stadsbefolkning med krympande grönområden ... Alla verkar överens om att det handlar om demokrati och att ärendet skötts med sällsynt arrogans av inblandade myndigheter och förvaltningar som uppträder som överhet från en annan tid. Inklusive det fega Riksantikvarieämbete som tydligen yttrat att de kulturvärden som kommer i fara ersätts av de som skapas av den kungliga bosättningen.
Men - som någon sa - det gick ju att rädda Asplunds stadsbibliotek trots en internationell arkitekttävling för massor av pengar och bindande fattade beslut. Graf, Lindell och ABF-representanten uppmanade till opinionsbildning. Fem insändare i vardera DN, SvD, AB och Expressen skulle som oppositionsrådet Graf uttryckte sig upplevas som en folkstorm av "ett trendkänsligt kungahus". Synd att hon inte sa det högt för något år sedan. Landell beklagade att "kultursidorna inte betraktar natur som levande kultur". Synen på kungligheter avgör om man skriver eller inte. Alltså - blogga, facebookgruppa, ring P1 och skriv insändare i gammelmedia - det finns minst tre frågor att ställa: Varför handläggs ärenden av det här slaget som om vi levde före demokratins tid, sköts Hagaparken verkligen på bästa sätt i sina brukares intressen och varför har man placerat ett så känsligt säkerhetsobjekt som tronföljerskan med familj på en plats där naturens intressen borde slå ut säkerhetsaspekterna?
Comments