Eftersom alla Understreckare i SvD finns på nätet ska du - om du missade den - läsa (om) Tobias Hardings Är du kund i någon folkrörelse? från 14 maj. (Manna för själen för den som ett par gånger i veckan på min arbetsplats Operan måste påminna några kolleger om att vi har besökare, åskådare, publik, inte kunder - även om det inte saknats röster på sistone som likt teaterdirektören i Zolas Nana velat tala om teatern som en bordell. Att ett besök på en föreställning eller konsert inte är ett inköp av en konsument utan en handling av en medborgare. Harding talar i första hand om politiska partier och civilia organisationer men får ändå stark bäring också på konsten i en tid då självcensur ändå framställs som en option för konstnärer: "I stället har vi att göra med självutnämnda representanter för grupper som definieras uppifrån, finansierade genom gåvor och andra medel ... Kontakten mellan samhällsklasserna har raserats och även de mindre välbeställda företräds nu av nätverk av välutbildade idealister." Idealist låter fint men allt beror på idéerna. Ingen tvingar någon att lösa entré till en utställning med bilder som sårar betraktaren och att sätta eld på konstnärens hus är avgjort att driva medskapandet för långt även om parollen en gång löd "konsten ska göras av alla". 1975 var jag med om att publiken vid festivalen i Nancy hindrade en grupp från shahens Iran att börja spela sin föreställning. Med facit självklart diskutabelt ur yttrandefrihetssynpunkt men det satt landsflyktiga tortyroffer i salongen och att det skulle komma till handgripligheter var nog uteslutet. Gruppens säkerhetsvakter - ovisst vilka de bevakade egentligen - var de mest provokativa men ingen i publiken föll för utmaningen.
Samma dag, den 14 maj, talade radarparet Svegfors/Benkö för sin sjuka mor i DN under rubriken Tidningarna bryr sig inte om yttrandefrihet men det betyder inte att deras artikel inte var läsvärd. Framför allt när de höjde blicken från det inhemska slagfältet. De påminde bl.a. om Murdoch Jr:s kamp mot BBC där han vill minska det statliga stödet så mycket som möjligt därför att "Den enda pålitliga, uthålliga och bestående garantin för oberoende är vinst." Jo, tack, exit public service och tillgänglig kultur som vi känner dem. Eller som S & B helt korrekt påpekar: "Självfallet har själva existensen av radio och tv i allmänhetens tjänst alltid beskurit de kommersiella medieföretagens affärsmöjligheter." Det är ju själva idén bakom. De avslutar med närmast troskyldig sjäälvklarhet: "Ty James Murdoch har i grunden fel när han beskriver profiten som garanten för oberoende. Den garanten heter rättsstaten." Just det. Sen betyder inte det att SR är ensam om att värna yttrandefrihet och publicistiska värden. Dvs. återigen att ta del av ett utbud inte som konsument utan som medborgare.
Comments