Just nu skriver alla överallt hela tiden om Ship to Gaza så där finns inget att tillägga för en enkel kulturbloggare. Och man behöver verkligen inte krama Hamas för att bli djupt chockerad av att Israel än en gång uppfyllt alla negativa förväntningar. When will they ever learn? Berlinmuren föll och järnridån drogs undan - det hade vi aldrig väntat oss att få uppleva i vår livstid. Kommer vi att lika oväntat få se en tvåstatslösning, ett civilt delat Jerusalem och fred i Mellanöstern? Den som lever får se. Men när jag sett Mattias Gardell och Edda Manga från Ship to Gaza intervjuas i SVT vid hemkomsten från Israel får jag en lätt obehaglig smak i munnen. Nej, det ändrar inte min syn på några israeliska övergrepp men ser jag inte en glimt av våldsromantik i deras ögon? Professorn är mån om att framstå som en riktig tuffing och varför skrattar Manga oavbrutet som i triumf? De kommer från en valplats där nio människor dog så fulla av entusiasm. Hm. Jag begär inte konventionell sorg men man funderar förstås på om vuxna människor måste vara ganska omogna för att ta såna risker.
Intressant och skarp iakttagelse...
Posted by: Rickard Söderberg | June 03, 2010 at 09:00 PM