I mina vänkretsar på Facebook är meningsutbytena livliga om Ship to Gaza. Även om jag inte kan hitta någon som öppet ställer sig bakom Israels massaker på nio aktivister på en av båtarna. Senast debatteras Bitte Hammmargrens SvD-reportage om den islamistiska välgörenhetsorganisation som vissa svenska deltagare kanske inte synat tillräckligt i sömmarna innan de anslöt sig. Hammargrens reportage är på många sätt förutsägbart. Naivt i ögonen på dem som har eller anser sig ha bättre information. T.ex. svenskar med bakgrund i Turkiet och Kurdistan. Och vi som inte kan följa turkiska media får väl ta detta försök att avdemonisera islamistiska rörelser med lagom nypa salt. Och skaffa oss nya kunskaper på andra sätt. Jag minns en tid då dissidenter i öst på fullt allvar menade att svenska fackföreningar var styrda av KGB för att de sjöng Internationalen på sina kongresser. Men att det t.ex. i efterhand visat sig att både USA och Sovjet försökte manipulera den svenska fredsrörelsen och Kampanjen mot atomvapen tar varken ifrån aktivisterna deras goda syfte eller att de faktiskt åstadkom en del. Betydelsen av folkrörelsen mot USA:s krig i Vietnam och Kambodja kan inte dömas ut för att ett antal naiva (eller cyniska) idioter lät sig förföras av Pol Pot, en ny Hitler mot sitt eget folk, om man så vill. Vars framfart inte ursäktade USA:s bombmattor, osv.
Och är det inte inflation i ordet "hata" så fort Israel kritiseras? Jag blir lika illa berörd varje gång någon frågar varför "alla" eller "alla" i ett visst läger "hatar Israel och judarna"- ofta med det konstiga tillägget "så mycket". Att påstå att någon "hatar judarna" är en rasistisk tankefigur av samma slag som när vissa debattörer kräver att "judarna" t.ex. ska ta avstånd från någon av Israels aggressioner. Särskilt som det inte är någon brist på skarpa kritiker av Israels politik med just judisk bakgrund eller t.o.m. israeliskt medborgarskap. Människor som är en viktig del av vårt hopp att någon gång få se steg mot fred i Israel/Palestina. Ingen är fri från kulturella schabloner i sitt tänkande. Men min avsky för antisemitism bör ju bl.a. innebära att jag försöker undvika alla andra fällor att lägga kollektiv skuld på grupper efter etniska eller religiösa linjer. Och därför blir jag också illa berörd av varje sammanklumpning av "Israel och judarna". Det finns ju människor vars åsikter och handlingar gör att de förtjänar benämningen antisemiter liksom det uppenbart finns rasister i Israel. Avigdor Liebermann t.ex. De som vill bekämpa dessa borde vara mycket försiktiga med att demonisera andra och avstå från att utnämna Israelkritiker till "judehatare". Ordet kanske behövs på allvar någon gång?
Stefan,
tack för dina balanserade och tydliga synpunkter.
Välformulerat, komplext, nyanserat. Sådana röster behövs i denna känslostyrda debatt.
Natalie
Posted by: Natalie | June 06, 2010 at 01:28 PM