Nu diskuteras Dalhalla igen - kalkbrottet utanför Rättvik som av den lika entusiastiska som praktiska f.d. sångerskan och radioproducenten Margareta Dellefors på 1990-talet förvandlades till en naturscen och festspelsarena som slog världen med häpnad genom sin akustik och sitt magnifika läge. Nu överväger man att skrota det som sedan början varit Dalhallas signum - operaverksamheten. Dala-Demokratens Ulf Lundén inledde den 26 maj med att fråga vad man då ska ha Dalhalla till och karaktärisera den nuvarande verksamheten med alla dessa olika bolag som "en koloss på lerfötter", som håller på att förlora sitt existensberättigande. Avgående vd Håkan Ivarsson försvarade sig mot kritiken som en hel pamp, pekade på en rad förmildrande svårigheter men förklarade att han annars var nöjd med allt och stolt över vad han åstadkommit. Arkitekten Erik Ahnborg har också kommit till tals och kritiserat hur den ursprungliga planen för Dalhallas gestaltning ska ha förfuskats. I en avslutande artikel skriver Lundén - efter att ha sopat golvet med Ivarssons försvarstal - att "vad Dalhalla behöver är en ledning som kan konststycket att både värna och återupprätta Dalhallas forna glans och samtidigt driva en kommersiell och affärsmässig evenemangsverksamhet som nödvändigt komplement."
Ja, vad ska man ha Dalhalla till? Med viss men alls inte fullständig insikt i problematiken - jag regisserade operafestivalens första egna projekt "kompakt-Ringen" 1996-99 och satt sedan i många år i valberedningen till vänföreningen - skulle jag snarare svara såhär. Dalhalla riktade sig från början till en mycket stor publik med operauppsättningar som måste ses av minst 3-4 000 för att också konstnärligt komma till sin rätt. Populärmusikaliska evenemang av tillräcklig lyskraft ingick också i bilden. Men det handlade aldrig om mer än några veckors koncentrerad högkvalitativ verksamhet per sommar, inklusive repetitionsarbete. Och det var aldrig förutsett att en över hela sommaren utsmetad verksamhet skulle försörja en mer eller mindre året runt arbetande administration. Politiker och kommuntjänstemän måste kunna uppskatta vad Dalhalla kan betyda för bygden i ett längre perspektiv, inte som en instant guldkalv för lokal företagsamhet. Om Dalhalla ska överleva måste man återvända till ursprungsidén. En dynamisk vd med konstnärligt omdöme samlar omkring sig de krafter som behövs för att genomföra en opera- och musikfestival av så stor originalitet och så hög kvalitet som möjligt under kanske två, högst tre veckor. Sen kan man stänga allt utom de geologiska visningarna och planera och jaga sponsorer till nästa år. Då man öppnar för en ny fantastisk men realistiskt kort sommarfestival med opera, folkmusik och en eller två handplockade populärartister. Exakt vilka administrativa resurser behövs för detta? Vilken organisation? Dalhalla behöver en styrelse och en ny ledare som ställer just de frågorna.
Ja!
Posted by: Anders Nyström | June 02, 2010 at 07:27 AM