Efter kvällens avsnitt av danska tv-serien Livvakterna kommenterar min facebookvän f.d. SR-kollegan Gunnel Werner: Så otroligt bra den är! Varför kan danskarna det här bättre än dom flesta, engelsmän och amerikanare inräknade? För att det inte bara är spänning, utan också så stor insikt i hur människor fungerar? Jag kunde inte hålla med mera - briljant i sin självklart begränsade men så svåra genre. Motsvarande historia på svenskt tv-manér skulle antagligen bli parodi. T.ex. framställs - trots all tjockt understruken politiskt korrekthet - i det mesta av svensk fiktionsdramaturgi varken invandrare eller bögar som normala mänskor. Vilket man däremot gör i Livvakterna. Varken som bättre eller sämre än andra. Utan att vara stor dramatik har alla gestalter integritet även när de i detta entimmesformat måste vara starkt typiserade. Men gör tankeexperimentet och pröva att se framför er Jasminas otrogne far, högutbildad medelålders medelhavsman som lyckats i Danmark (och är notoriskt otrogen sin älskade danska hustru) spelad av t.ex. Michalis Koutsogiannakis - så som han brukar regisseras i svensk film och tv. Eller motsvarande med den dansk-algeriske assistenten/älskaren... Det är verkligen skönt att slippa de politiskt korrekta men samtidigt så förnedrande citattecknen kring dessa och andra figurer. För att inte tala om poliserna. Eller beror mycket av det övertygande resultatet på att vi inte är (lika) bekanta med de danska skådespelarna?
Comments