Semestern är tiden att göra upp med dåliga samveten. T.ex. en låda med olästa böcker, i många fall presenter från vänner och bekanta, som inte helt utan avsikt valde att ge bort just den boken, även om de skrivit den själva. Förre stockholmsrabbinen Morton Narrowes memoarer En tretvinnad tråd måste jag ha fått av hans spökskrivare, en journalist som en gång i tiden tillhörde gästerna på mina årliga glöggar, nu avliden sen flera år.
Egentligen letar jag hyllvärmare att göra mig av med för att få plats för böcker som ligger halv- eller olästa på bord och golv eller ännu inte förvärvats. Men är det inte fult, ja, lätt olycksbringande, att göra sig av med böcker man fått som gåva? Någon tanke måste ju ligga bakom ansträngningen att få mottagaren att läsa just detta. Jag skummar pliktskydligt men otåligt Narrowes uppväxt i judiska invandrarmiljöer i USA. Mysigt, intressant, men skönlitterära författare har beskrivit det bättre. Några av dem dyker själva upp senare i Narrowes bok. Men hans erfarenheter som invandrare i Sverige har intresse. Vad säger en rabbin från USA, som varken är ortodox eller i vår mening politiskt konservativ, när han av svenskar ständigt avkrävs ansvar för amerikanernas krig i Vietnamn och Israels ockupation av Palestina? Och när han ska sitta i bibelöversättningskommitté tillsammans med läkaren och politikern Gunnar Biörck, som 1938 hetsat mot judiska läkare på flykt undan Hitler?
När Narrowes memoarer utkom 2005 ingick antisemitism men knappast ännu islamofobi i det allmänna ordförrådet - dubbelt intressant alltså att bli påmind om att professorerna Jan Bergman från Uppsala och Jan Hjärpe från Lund båda vittnade till förmån för Radio Islams ökände Ahmed Rami i en rättegång 1989. Smått rörande men typisk för svenskt intellektuellt klimat är anekdoten om hur socialdemokratiska prästen Lillemor Erlander i bibelöversättningen ville ersätta en "odemokratisk formulering med en tolkning som bygger på jämlikhet mellan människor och jämställdhet mellan könen" trots att ingendera existerade när texten skrevs. Flertalet i översättningskommittén ville komma så nära originalet som möjligt, sossepastorn ville inte stöta sig med dagens målgrupp.
Det får rabbi Narrowe att reflektera över hur författare i historiska epoker mycket olika vår ändå ibland med häpnadsväckande radikalitet överskridit sin tids - och kanske sina egna - fördomar. Slavägaren Jefferson slog i den amerikanska självständighetsförklaringen fast att alla människor är födda lika. Författaren/na till Tredje Mosebok säger till judarna att de ska behandla främlingen som bor hos dem som en infödd - ni var ju själva främlingar i Egyptens land! En passus som kanske inte hör till de mest populära bland dem som idag styr Israel.
Eller kanske ändå? Den 2 juni i år hävdade Moshe Arens, högerman och f.d. försvarsminister i tre israeliska regeringar, i en kolumn i tidningen Haaretz, citerad av David Shulman i julinumret av NYRB, att en tvåstatslösning i Israel/Palestina är en död illusion och en evakuering av dagens bosättningar omöjlig - alltså borde hela den palestinska befolkningen på Västbanken ges medborgarskap och integreras i ett Israel, som alltså - vilket Arens inte påpekar - skulle bli en multietnisk och mångreligiös stat. Fan tro't. Man kan förstås undra vad den rasistiske utrikesministern Avigdor Lieberman säger om förslaget. Shulman drar den gamla slutsatsen att yttersta vänstern och d:o högern ibland berör varann.
Men som jag brukar säga - den som vill äta med djävulen får ha lång sked. Något som Morton Narrows tycks ha haft helt klart för sig när han skulle diskutera bibeltolkning med gamla judehatare eller undervisa propalestinska studenter om judendomens historia. Om man ska tro honom och hans spökskrivare tycks flertalet svenskar, som han kom i beröring med, sig själva antagligen ovetande ha följt Mosebokens råd. De behandlade inte honom och hans familj som främlingar. I alla fall inte under större delen av de trettio åren i Sverige.
Comments