Med en hård duns - morgontidningar i brevlådan - är man tillbaka i det svenska medielandskapet och det känns redan rötmånad. Efter en julivecka med tyska dagstidningar - de seriösa håller mycket hög kvalitet - och en vecka "under korkeken" helt utan sådan läsning blir det ett hårt uppvaknande. Den del av Dagens Nyheter som nu kallas Kultur + (hjärta!) + På Stan toppas av nyheten att man har "pratat smink och slanka spiror" med två artiga unga män i dragbranschen. På första delens debattsida frågar f.d. biskop Caroline Krook - med vad man kunnat skymta de parantaste medelålders spirorna sedan Hjördis Pettersson - i spetsen för tre andra "företrädare för det kristna Sverige" om läsarna är "beredda att älska juden och muslimen"?
Vad jag vet tillhör det medborgarens skyldigheter i en demokrati att respektera och solidariskt ställa upp för alla medmänniskor. Kärleken hör liksom tron - pace Paulus - däremot till privatsfären. Det är upprörande och outhärdligt om muslimer som hävdas i inläggets rubrik - eller andra - skulle "diskrimineras dagligen". Men om dessa individer är "praktiserande" eller inte hör faktiskt inte dit. Det är som människa och medborgare jag äger mina rättigheter, inte som tillhörig någon etnisk eller religiös grupp.
Och religionsfrihet är i ett sekulariserat samhälle i hög grad rätten till frihet från religion. Vilket t.ex. många praktiserande muslimer motsätter sig genom att bestrida friheten att byta religion. Och att burkaförbud i Europa inte är någon bra idé om man vill förändra vissa invandrargruppers kvinnosyn har att göra med att de flesta västerlänningar inte förstått att denna extrema klädsel är ett ganska nytt och främmande inslag även i ursprungsländerna. Och det innebär inte att - som debattörerna hävdar - det verkligen rör sig om diskriminering om muslimer skulle "nekas traditionell klädsel, även på offentliga arbetsplatser". Ordet kanske bör reserveras för allvarligare tillbud. Hur behandlas t.ex. kristna i Irak, israeliska araber i Israel, muslimer i Indien?
De fyra "kristna" företrädarna kritiserar särskilt Sveriges i EU tydligen unika förbud mot kosher- och halalslakt, som de påstår infördes efter påtryckningar från Nazityskland (?) och som de menar "försvårar livet för judar och muslimer". De hävdar att "en latent islamofobi" här gör gemensam sak med "en välmenande djurrättsopinion". Biskop emerita Krook, kristne socialdemokraten Peter Weiderud och deras kamrater vill alltså ändra lagen för att tillmötesgå idéer om renhet och orenhet i mathållning som var praktiska för herdefolk i Främre Asien för ett par tusen år sedan. Det är mig fjärran att lägga mig i andras mathållning men är man islamofob och antisemit om man menar att religiösa föreställningar som många av oss ser som vidskepelse inte bör styra modern lagstiftning? Varken när det gäller s.k. hederskulturers inskränkning av mänskliga rättigheter eller hur man slaktar djur eller omskär småpojkar - det sista ett delikat ämne som detta fyras kristna gäng faktiskt glömmer i sin välmenta diskrimineringskatalog. Det känns som det här debattinlägget mindre handlar om diskriminering av minoriteter än om att öka de religiösa samfundens sfär i ett sekulariserat samhälle där skribenterna tycks beklaga att "religion enbart ses som en privat angelägenhet".
Var och en får som sagt bli salig på sin fason. Strävan i det samhälle, där jag betalar min skatt och försöker vara en hyfsad medmänniska, måste ändå vara att motverka vidskepelse och tolka religionsfrihet inte som en ursäkt för trossamfunden att ta över mer av civilsamhället utan som ett skydd för att tron - för dem som håller sig med en - helt och hållet blir en sak mellan människa och Gud. En privatsak som inte behöver kulturrekvisita för att få den svala respekt från omvärlden som erfarenhetsmässigt leder till minst lidande.
PS En bortglömd enkät för några år sedan ställde frågan hur svenskar skulle se på en judisk statsminister. De flesta hade inget svar då de inte kunde identifiera en sådan, varken genom utseende eller efternamn. Betydde det att en av våra äldsta invandrargrupper betalat sin integrering med osynliggörande? Kanske. Jag läser det hellre som att majoriteten av svenskar är sunt ointresserade av kulturella och religiösa olikheter. Med en fortsatt sådan samhällsutveckling, som inte i brittisk efterföljd insisterar på att "celebrera kulturella olikheter", skulle om typ 50 år svaret på frågan hur man skulle se på en muslimsk statsminister ha en god chans att bli detsamma: Hur vet man att hon/har är muslim? Det vore väl skönt...
Ännu roligare blev det när det visade sig att biskop Krook och hennes medförfattare inte hade bemödat sig med elementär faktakoll: halalslakt är tillåten i Sverige (förutsatt att djuren är bedövade).
http://www.dn.se/debatt/religios-slakt-ar-inte-forbjuden-i-sverige-1.1142423
Posted by: Håkan | July 28, 2010 at 02:53 PM