På torsdagen vaknar jag av en diskussion om svenska pensionsfonder som investerar i företag som suger ut människor och natur och t.ex. kan heta Vedanta och vara verksamt i Indien. En andlöst snabbtungad kvinnlig företrädare för pensionsfondens "etikråd" pratar i allt hetsigare tempo om att man "för en dialog med" skurkföretaget om att "adressera" problem och "implementera" lösningar. Men hon kan på studioreporterns upprepade fråga inte nämna en enda uppnådd förbättring. Nej, det handlar om att föra dialog om att adressera och implementera och vad som uppnås med det kan man inte gå ut med förrän det är klart för annars kan man inte föra någon fortsatt dialog med företaget om att adressera och ...
Var lär sig folk detta snömos? Hör dom inte själva hur illa det låter? Kan en vettig människa lyssna till sig själv pratande på det här viset utan att skämmas? Att man får betalt är ingen ursäkt. Pensionsspararna får dra öronen åt sig. Våra pengar investeras inte bara i oetiska verksamheter i u-länder utan också i språkförskämning på svenska. Nästa gång tycker jag reporter eller diskussionspartner ska adressera problemet i sändning och implementera rakt av: Svara på frågan, prata inte skit.
Tack för de orden. I mitten på 90-talet skrev jag en kabarémonolog som hette "Är ni committade, dårå?" Förfärande många av de ord jag använde i den parodin på svengelskt affärsspråk,. och som folk skrattade åt, är i dag obotligt implementerade i företagsvärlden...
Posted by: Stefan Moberg | September 26, 2010 at 10:57 PM