"Först kanske du ska berätta vem du e" säger mediaprogrammets redaktör vänligt. "JaG äR" svarar den yngre journalisten som intervjuas om sitt scoop. Varför talar han som en bok? "JaG äR" med djupa vokaler och tydligt uttalade slutkonsonanter i varje ord är skriftspråk eller operatextning.
"A life in sickness and misery" vittnar biståndsarbetaren om inför SVT:s kamera och översätts med "sjukdom och misär". Misery är elände, inte fattigdom som i sin tur är den enda betydelsen av svenska misär (från franska misère) vilket i sin tur heter poverty på engelska.
Två olika slags bokstavstrohet handlar det om. Lär vi oss inte längre att roligt är bara alltför lugnt på andra sidan närmaste gräns i väster. (Eller talar kanske alla engelska med danskar numera - efter språkskridningen.) På svenska borde vi lita på örat i stället för att visa att vi kan stava när vi talar. "Och" med k före ord som börjar med konsonant är lika maniskt som bindestreck på bägge raderna. Hängslen och livrem.
Så va dä inte mer mä dä. Och det är inte bondläppska utan bara att som vuxen tala rent i t.ex. Stockholm.
Comments