"Folk som går på operan tillhör inte vår primära målgrupp" svarar Ylva Magnusson från IKEA i DN 12/1 på frågan om företaget kan tänkas delta i finansieringen av ett nytt operahus. Läs det två gånger och tänk på var du handlar i fortsättningen. Menar hon att operabesökare har mer pengar eller bättre smak? I bägge fallen dissar IM både operapubliken och IKEAs kunder. Tjänstefel! Dåligt affärssinne! Ska vi resa ett bål i Kungens Kurva på vad vi (har kvar av vad vi) under åren handlat hos Kamprad tills Sveriges rikaste man öppnar plånboken?
På samma sidasamma dag häcklar Björn Wiman med rätta en kulturminister som "omdefinierat en fackministers roll" (årets eufemism) så att hon hellre skulle se en extra miljard gå till "frihetsreformen" sänkta skatter än till hennes eget område, t..ex. ett nytt operahus i Stockholm. Tjänstefel igen!
Men varför vill Wiman prompt att Operan för att meritera sig för nybygget måste spela musikal "alternerande med Mozart och Wagner i ett modernt operahus för folket"? (Musikal = folklig publik, alltså.) Det gör i princip inget jämförbart operahus i världen. Med undantag för en eller annan klassiker, som kräver operasångare och större orkester, ungefär som när man någon gång spelar operett. Det kallar BW "en föråldrad repertoarpolitik" och spekulerar på om det kan bero av epitetet "Kungliga". Men det är ju inte av högfärd som Operan spelar opera, balett och ungefär var tionde år en klassisk operett utan för att en stor publik efterfrågar just denna repertoar under en hel säsong. Ska den straffas med ett reducerat utbud av opera och balett för att få ett nytt hus med bättre tillgänglighet och siktlinjer?
Kollegan Marcus Boldemann kunde informera sin chef om att "nationella", statliga och kommunala operahus utan minsta "Kungliga" epitet från Hamburg till Palermo för i princip samma repertoarpolitik. Dvs. man ser som sin främsta uppgift att "för folket" i gamla eller nya hus spela gamla och nya verk ur den musikaliska tradition och repertoar som man har musiker och sångare utbildade för att spela. Och han kunde också berätta att olika verk i den repertoaren sinsemellan skiljer sig mer musikaliskt än Kristina från Duvemåla och Glada änkan...
Musikal är väl idag snarare den naturliga repertoaren för f.d. operetteatrar som Oscars och varför ska en statsunderstödd opera konkurrera med privatteatrar som Cirkus, China och Göta Leijon? Eller för den delen med Stockholms Stadsteater. Att operahusen i Göteborg och Malmö spelar musikal är en annan sak. De har sina fullt respektabla konstnärliga, publika och ekonomiska skäl, inte minst som de enda större scenerna i sina städer. Ingendera har heller Stockholms publikunderlag för en opera- och balettsäsong från slutet av augusti till midsommar.
Men Wiman, m.fl. har förstås helt rätt i att rika företagare, som vill sätta avtryck i tiden, borde göra precis som Wallenberg & consortes när de 1889 bildade konsortiet för ett nytt operabygge. Ingvar, Antonia, m.fl. bör inse att mecenat varar längre än sponsor. Och finns det något projekt som bättre skulle stämma med alliansregeringens retorik än ett generöst samarbete med näringslivet kring ett nytt hus för opera och balett? Har man verkligen "råd" att inte göra det? Eller går skattesänkningar förlåt frihetsökningar för de rika före?
Comments