Följer förstås med stort intresse diskussionen i Dagens Nyheter om nytt operahus i Stockholm. Självklart eftersom jag jobbat där i 13 år, varit publik där sedan 1956/57 och dessutom (ny)lanserade den då döda frågan om nytt hus för Kungliga Operan i en artikel i Aftonbladet våren 2003, skriven tillsammans med dåvarande teaterchefen Bengt Hall.
I stället för långa inlägg, som måste scrollas ner för att läsas, tänker jag återkomma till de olika förslagen dag för dag. Just nu är mitt bidrag den fysiska erfarenhet av en lika uppfriskande som tankeväckande promenad från Slussen till Masthamnen och vidare till Skanstull. Jag tog alltså inte den lättare vägen längs Folkungagatan. Mycket intressant. Återkommer till förslaget som i hög grad påminner om placeringen av Operaen i Köpenhamn - magnifikt synlig men landvägen belägen långt från en pulserande stadskärna.
Men diskussionen har hittills uteslutande handlat om lokalisering och finansiering, arbetsmiljö och spetsarkitektur, opera- eller kanske snarare "scenkonst"-hus som uttryck för ett samhälles och dess politikers och företagares kulturella självsyn eller brist på sådan. Föga om det som stod i centrum för Hall och undertecknad när vi för snart åtta år sen kastade fram handsken - dvs. konstformernas, operans och balettens, och framför allt publikens behov.
Comments