Åkesson som sannfinländare

Medan jag lyssnar till hur Finlands statsminister Mari Kiviniemi talar utmärkt (tvångs-)svenska i Ekots lördagsintervju tänker jag att Jimmie Åkesson verkligen är en besvikelse som ledare för ett nationalistiskt sinnat parti. Hade han lett ett liknande parti i Serbien eller Ungern hade hans bristande engagemang för en nationell minoritet i ett grannland väckt uppror i de egna leden. SD-ledaren ansluter sig till "sannfinländarnas" krav på att avskaffa den obligatoriska svenskan i finska skolor och tycker att den finlandssvenska minoriteten mer borde behandlas som samer. Hm. I ett europeiskt perspektiv hade vi väntat oss helt andra tag - minst annektera Åland och kräva autonom status för Ekenäs och halva Österbotten. Förlåt - det är väl otillständigt att i samma mening skämta om SD, Finlands tvåspråkighet och en minoritetskulturs fortbestånd. Kanske avspeglar Åkessons knäfall för ett främlings- och minoritetsfientligt parti i grannlandet mer en allmän okunnighet hos svenska politiker. Vi minns Reinfeldts perplexa min när Kiviniemi vid sitt första sverigebesök som statsminister som första punkt försäkrade sin kollega att hon stod bakom svenskans fortsatta ställning som officiellt språk i Finland. Men svensk skola är ju omvittnat sämre än den finska, oavsett språk, och var det väl redan när vår statsminister borde ha fått lära sig gemensam svensk-finsk historia.