Enligt Expressen är kungaparet inte ense med den bild av Sverige som journalisten Stieg Larsson ger i sina numera världskända Salanderdeckare. Säkert läser våra monarker - till skillnad från den fotbollspelare "som aldrig hade varit så sjuk" - en och annan bok. Men kan dom inte sätta ribban för sina fritidsaktiviteter lite högre? Nu är det ju inte deras fel om Gazeta Wyborcas intervjuare inte frågar hur de t.ex. ser på nyligen jubilerande Tomas Tranströmer, också en världskändis, fast s.a.s mer inom litteraturens slow food. Är det tvärtom förnuftigt (för att inte säga demokratiskt) av dagens kunglighet att hålla sig till det populärkulturella träsket? Då får man också ta seden i det fantasilandskap man hamnar i.
Kungen är förvånad över att Larsson fått en sådan framgång. Och försöker enligt polsk press förklara att det kanske beror på att Sverige inte tidigare har associerats med en sådan kriminell värld. Helt rätt analys: Ännu en skadeglad spik i det självrättfördiga folkhemmets likkista. Formuleringen att "jag är inte glad eftersom Larssons böcker är hemska snarare än glädjefulla" pekar i sann idealistisk riktning. Konsten ska göra oss glada, inte befria oss från våra fördomar. Drottningen vill inte heller läsa otäcka böcker och känner inte igen Larssons bild av hennes rike.
Det är förstås alldeles för lätt att förlöjliga denna kungliga sörgårdsmentalitet. Men också en blind höna hittar ett och annat korn, som Birgit Nilsson sa om sig själv. Kungaparet har mer rätt än de själva förstår. Stieg Larsson ÄR förstås ingen bra författare. Det var senast alla rörande ense om när debattartiklar, m.m. nyligen publicerades postumt. Vilken Sverigebild som är mest förljugen, Larssons eller kungaparets, det är förstås en helt annan diskussion. En av mina facebookvänner föreslår den debatten för Babel - med Jan Guillou, Ingrid Betancourt och Bo-Kaspers Orkester. Lysande! Men ve och fasa - då måste vi ju se det programmet ... I stället för att t.ex. läsa en bra bok.
Jag kan inte låta bli att, med en dåres envihet, hävda att kungahuset har i princip samma funktion som clownen. Den enda riktiga skilnaden är att clownens outsiderperspektiv är underdogens medan kungahusets är "von oben". Läs mer på: http://www.klingvall.com/blogg/?p=321
Posted by: Micke Klingvall | May 22, 2011 at 10:14 PM
Visst är det rimligt att kungen, när han representerar Sverige, vet något om den mest bästsäljande författare internationellt sett, som Sverige just nu har.
Posted by: Birgitta Berggren Hedin | May 29, 2011 at 09:48 PM