Har just läst Jan Erik Bornlids nyutkomna översättning av Thomas Bernhards euforiska jeremiad Heldenplatz från 1988, som samma år upplevde ett skandalöst uruppförande på Burgtheater i Wien. Ambitiöst är det och uppiggande att läsa på sitt eget språk efter så lång tid även om man får ta några diskreta germanismer på köpet. Men vilken av dagens teaterchefer skulle ha fantasi och djärvhet nog att satsa på detta? Vilka skådespelare skulle kunna spela det? (Jag hade kring 1990 en färdig besättning för en radioversion men vi fick inte köpa några radiorättigheter för den avlidne författarens bror.) Och vilken publik skulle idag förstå att fascismens råmande bara ett halvsekel innan pjäsen skrevs fortfarande fann - och finner - genklang i ett Europa som till stor del föredrar att glömma sin historia? Hursomhelst glad över att någon minns att jag satte upp Bernhards Ritter, Dene, Voss på Teater 9 för tjugo år sen och skickar mig den nya översättningen. (Den pjäsen har inte synts till i Sverige sen dess men gavs nyligen i Köpenhamn med bl.a. Gita Nörby.)
Ett facebookinlägg väcker dock till min glädje ett antal Bernhard-diggare som regelbundet läser (om) ett par av "bobesmutsarens" prosaverk - först och främst Wittgensteins brorson - en upplivande historia om det svarta fåret i den österrikiska dynastin, operatokig äldre vän till Bernhard, i sin tur farbror till en av mina f.d. radiokolleger (ja, gissa ni) och på sin tid gift med dottern till en bekant italiensk operakomponist som efter hundra års karantän återkom till Stockholmsoperan så sent som i höstas ... Men tillbaka till ämnet efter denna utvikning i bernhardsk anda: Plats på (svensk) scen för Heldenplatz - kanske ännu mer "i tiden" än när den skrevs. Då var det femtioårs"jubileum" för Anschluss - nu är det snart sjuttifem år sen och lika mycket värt att påminna om. Dessutom förbannat bra dramatik, häftig text, bra roller och stentuff dramaturgi. Är det inte bara att spela eller är
det något mer som fattas?
Comments