Barockt för Kungsan?

Är verkligen "ännu ett skränigt jippo" vad "den sedan länge misskötta parken" behöver, frågar sig Tobias Brandel i SvD när Pridefestivalen drar in på Stockholms mest centrala plats, Kungsträdgården. Det finns väl många goda skäl att hålla just detta evenemang på stadens mest synliga arena när nu gamla älskade Kungsan på senare år ändå i hög grad förvandlats till billigt nöjesfält. Där är väl Pridefestivalen snarare en lätt nivåhöjning. Salig vattenfestivalen brukade dölja en av världens vackraste stadsvyer med en parad av bajamajor. Bara under tidiga svala, folktomma morgontimmar under den varmare årstiden andas Kungsan något av den parkatmosfär som dominerade bara för några decennier sedan. Och sällsynta jippofria sommarkvällar går fortfarande ingenting upp mot en långsam promenad genom återuppvuxna alléer mot vattnet, förbi kaféer och gallerier, Jakobs kyrka, Molins fontän, Tehuset och Operakällaren. Men för det mesta skyms dessa kvalitéer av ganska rysliga installationer. Något måste göras. Kör Priden med fanfarer i år men sen behöver vi en ny(gammal) Kungsan efter dess bästa traditioner. Och det är varken kunglig kålodling eller tivoli. Varför inte en riktig park för vederkvickande spatserande à la italiensk corso, iakttagande av sådant samt lagom diskreta förfriskningsställen ? SvD visar på sista uppslaget hur det skulle kunna se ut. Frank Carpenter tog bilden för över hundra år sen - i färg. Le inte överlägset - ett snyggare alternativ, någon ?