London brinner - strukturellt förtryck och personligt ansvar.

Och så sätter unga människor eld på sina olyckskamraters affärer och bostäder igen. Och politikerna kallar dem degenererade. När jag var ung hade så många av oss så lätt att ta ställning och förklara det mesta utifrån ekonomisk ojämlikhet, strukturellt klassförtryck. Och det är förstås vad det handlar om. Självklart. Men idag känner jag att jag ser mycket strängare på det personliga ansvaret även hos dem som har mycket att skylla på. Känner mig som en märklig legering av brittiska frilansen Nina Power i DN och SvD:s Gustaf Almkvist och det är förstås fullt möjligt - begripa och värdera orsaker men kräva ansvar av både politiker och huliganer. Och det är så uppenbart huliganer som går i spetsen, inte politiskt medvetna. Den som i London eller Södertälje eller någon annanstan kastar sten på en buss eller ambulans - eller en polisbil för den delen - kastar sten på oss allihop.

Comments

[Iwa Sörenson]

Visst känns det som en repris på Paris häromåret. Och lika sorgligt och meningslöst, framför allt för dem som får sina affärer och hem förstörda. Hur huliganer tänker har jag aldrig förstått, utom att det kanske ger en kick att gå ut och härja under en eller annan förevändning. Som bara är just en förevändning.