Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, sedan verket släpptes fritt för världens övriga scener vid nyåret 1913/14 och sedan den svenska premiären i Stockholm tre år senare ... Hur det än ser ut genljuder graltemplet i första aktens andra scen av djupa klockklanger och manskör i långsam marschtakt omväxlande med serena änglakörer från olika höjd. Men skeendet är grymt: Det handlar om att tvinga Amfortas, gralriddarnas konung med hans ständigt blödande sår i sidan, att än en gång fira nattvarden och låta den heliga Gral stråla över brödraskapet. Amfortas känner sig minst av allt värdig uppgiften. Sitt sår fick han ju av lansen som en gång sårade Kristus på korset och i ett ögonblick av för en kysk Herrans stridman djupaste svaghet. Mitt under ett av gralriddarnas korståg mot ondskan la han ifrån sig lansen för att älska med en skön kvinna, som åskådarna redan förstått måste vara identisk med den mystiska gralbudbärerskan Kundry. Avfällingen Klingsor grep tillfället och lansen och tillfogade Amfortas det sår som inte vill läkas ...
George London, kanadensisk-judisk basbaryton, berömd som Don Juan, Scarpia och Boris, led som Amfortas i Bayreuth från 1951. Inte förrän gralkungens döde far, Titurel, Monsalvats grundare, som likt en zombie eller vampyr i sin sarkofag hålls vid liv bara av den heliga Gralens strålar, till sist tvingar honom genomför han än en gång ceremonin. Och detta minst sagt märkliga skådespel betraktar den unge man som ännu inte vet att han heter Parsifal utan att förstå någonting. Är det så konstigt?
Comments