Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, sedan verket släpptes fritt för världens övriga scener nyårsdagen 1913 och sedan den svenska premiären i Stockholm fyra år senare ... Igår talade min rörelseinstruktör och jag om ögonblick som ännu inte blivit till och i förmiddags fick jag en vänlig varning från en kollega att tänka på variation under första aktens - beroende på dirigent - minst en timma och fyrtio minuter. Men det är inte sant att hälften skulle vara en oavbruten berättelse om styckets förhistoria av gamle Gurnemanz med de fyra väpnarna som ställföreträdande publik. Stasis är skenbar - även på Metropolitan i New York 1939 i regi av Leopold Sachse och tydligt Appia-inspirerad dekor av Josef Urban och det blev en recension som vilket operahus som helst skulle vara tacksam för ...
Review of Olin Downes in The New York Times 'PARSIFAL' OFFERED AT METROPOLITAN
The good fairy of inspired interpretation does not always visit at the best rehearsed performances, but it may be said that the special performance of "Parsifal" given yesterday afternoon as the sixth offering of the matinee Wagner cycle in the Metropolitan Opera House was one of singular impressiveness. The occasion had to a very unusual degree the quality of atmosphere, so important to this mystical opera or "sacred festival play." The mood was communicated and it enveloped with beauty the individual interpretations. The drama moved at a grave pace, but its progress never sagged. It was intensified by the admirable individual performances of the leading figures of the cast. The complex task of the interpreter of Kundry found the singer in superb voice, of which the quality seemed to change with the transformations of the character. Thus the tone itself, aside from the wisely planned stage business, told the story. The spiritual and the demoniac were revealed, and this with uncommon intensity. Mr. Melchior's Parsifal, a character in which he is especially fortunate, was in part a human being, in part a hieratic and symbolic figure. In this it follows closely the original Wagnerian conception, in the tradition of which it is steeped. But the virtues of this performance do not lie only in the appearances of the principal singers. Mr. Vogel's Klingsor is the best the Metropolitan has offered in seasons. It has not only dramatic force but the necessary vocal substance and impact to make it effective. The most human of all the characters, that of Amfortas, is conveyed in its rich humanity of suffering by Mr. Schorr, and Mr. List's Gurnemanz is of a gentleness and wisdom enhanced by the smoothness of his vocal performance. The opera depends much, of course, upon the singing of the various choirs in the temple scenes. The beauty of the effect was especially moving to those who heard and witnessed the august ceremonies. Mr. Bodanzky's orchestral reading was magisterial, luminous in its coloring, incisive in accent and in its reflection of the stage.
Läsningen får det att vattnas i munnen på skivsamlande wagnerianer. Jo, det finns en cd-box från våren 1938 med samma gäng fast Artur Bodanzky behövde vila och överlät den stormiga akt 2 till nykomlingen Erich Leinsdorf.
Tack för dina spännande tillbakablickar om Parsifal.
Kanske man kunde nämna att i den MET-Parsifal från 1939 du skriver om, Kundry var Kirsten Flagstad.
Posted by: Olaf Reich | November 13, 2011 at 01:15 PM