Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, sedan verket släpptes fritt för världens övriga scener vid nyåret 1913/14 och sedan den svenska premiären i Stockholm tre år senare ... Låt oss en stund lämna andra aktens stora uppgörelse mellan Kundry och Parsifal och ägna oss åt lite statistik. Förbudet att spela Wagners sista verk utanför Bayreuth under trettio år efter "mästarens" död hade skapat ett minst sagt uppdämt Parsifalbehov. Under 1914 hade 31 tyskspråkiga och 17 utländska scener hade så snart som möjligt lokala premiärer på stycket som tills nyss varit Bayreuths med ensamrätt. I vissa stora operastäder på flera konkurrerande teatrar ...
Medan Cosima och resten av klanen Wagner sörjde sin förlorade ensamrätt iklädde sig minst 150 tyskspråkiga tenorer Parsifals kolt resp. rustning under våren 1914 och säsongen 1914-15 medan minst 21 herrar sjöng rollen på franska, italienska, engelska, holländska, ryska, ungerska och tjeckiska. (Svenska skulle följa först våren 1917) Detta enligt ovärderlige supernörden Einhard Luthers flera kilo tunga volym "Helden an geweihten Ort" (2002) som också förtäljer att det i Europa under 1914 gavs inte mindre än 491 framföranden på tyska (inkl. tyskspråkiga operahus i Ungern, Tjeckien och Ryssland) förutom alla på övriga tungomål. På de flesta håll var det ju kutym att spela opera på publikens språk. Men strax därefter fick världen - för ett tag åtminstone - helt andra strider än den om den heliga Gral att tänka på ... Fast Schweiz förblev förstås neutralt och Zürich tjyvstartade redan 1913 - Kundry/Emmy Krüger skrämde bort blomstren från Wilhelm Ulmer/Parsifal i scenbild och kostymer som konstnärligt höll sig betydligt längre från Bayreuth än det geografiska avståndet. Kanske vi ska tänka oss lika klara färger som på de skisser Dülberg aldrig fick förverkliga i Hamburg och damernas snitt är hypermodernt.
Comments