Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, sedan verket släpptes fritt för världens övriga scener vid nyåret 1913/14 och sedan den svenska premiären i Stockholm tre år senare ... Eftersom Wagners sista musikdrama, hans "scenvigningsspel", inte fick spelas utanför Bayreuth var behovet av affischer före 1914 begränsat utom för piratproduktionerna i USA dit europeisk copyright inte nådde. Wagnerfestspelen hade också ikonografiskt monopol eftersom ingen annan fick gestalta styckets bildvärld mer än i fantasin. Här har Gustav Mahlers favoritsångerska (och tidigare partner) Anna Bahr-Mildenburg målats som hon såg ut som Kundry i Bayreuth från 1890-talets slut. Mahler dirigerade henne ofta i Wien i andra högdramatiska partier men i Bayreuth undvek man - efter den av mästaren utvalde Hermann Levis avgång - sorgfälligt judiska dirigenter.
I Parsifal fick Gustav och Anna alltså aldrig samarbeta, trots att Mahler både i Wien och New York räknades till tidens största Wagnerdirigenter. Och stiliserad till "grande horisontale" som här hade "die älteste Ba(h)r Wiens" kunnat bli ett övertygande blickfång för en mindre inpyrt religiös, homosocial och antisemitisk tolkning än den som alltmer dominerade i Bayreuth och från 1914 präglade många uppsättningar på andra håll. Mahler drevs från sin post som Wienoperans allsmäktige chef för att han var jude medan Bahr-Mildenburg kom att stå allt närmare Cosima och Wagnerklanen. När den judiske teaterledaren och regissören Max Reinhardt fördrevs från Salzburgfestspelen tog hon delvis över regin av de återkommande friluftsskådespelen. 1936 gav ABM ut en bok om det "autentiska" sättet att plastiskt gestalta en rad Wagnerroller. Om vi vill lyssna till hur hon lät när den här praktfulla bilden målades kan vi gå till http://www.youtube.com/watch?v=XlVI9dFraGc - en enda skivsida har bevarats med recitativet till oceanarian ur Webers Oberon. De magnifikt behärskade intervallsprången säger något om hur Anna Bahr-Mildenburg manövrerade sin stämma genom Parsifals andra akt när hon stod på toppen i Wien och Bayreuth.
Comments