Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, sedan verket släpptes fritt för världens övriga scener vid nyåret 1913/14 och sedan den svenska premiären i Stockholm tre år senare ... Och hur såg Kundry ut i Stockholm vid premiären för snart 95 år sedan? När jag såg min första Parsifal där 1957 satt det säkert i salongen trogna besökare som mindes sin första Kundry fyrtio år tidigare. Här inväntar iförd andra aktens mundering dubbelnamnens oövervunna mästarinna, sopranen Magna Lykseth-Schjerven-Skogman (puh), norska till börden och ibland baronessa, Parsifal på en divan som verkar lånad från artistfoajén.
Magna Lykseth hade tio år tidigare varit Stockholms första Brynhilde i Siegfried och Ragnarök och låter på bevarade inspelningar av arior och duetter ur t.ex. Aida, Trubaduren och Judinnan som en välskolad nordisk lyriskdramatisk sopran. Hon kan inte ha haft några problem med Kundrys utbrott i höga register men skulle nog klinga för lätt och ljus i partiet för vår tids smak. Kundry är en roll med många aspekter men alltför tungröstade protagonister kan också göra dem oroliga som kan sin Wagner. Ibland frågar man ju sig vad man ska behöva genomlida innan ridån äntligen går ner för den extremt krävande andra akten - fr.o.m. nu i princip en enda stor duett för Kundry och Parsifal, som av bägge fordrar det yttersta av vokal stamina och dramatisk gestaltning. Hur baronessan Skogman lät som Kundry kan vi bara gissa. Hur hon tog sig ut i sista akten har vi skäl att återkomma till.
Comments