Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, sedan verket släpptes fritt för världens övriga scener vid nyåret 1913/14 och sedan den svenska premiären i Stockholm tre år senare ... Kundry har traditionellt inlett sin förförelse av Parsifal i akt 2 liggande på en divan eller möjligen på en tuva i Klingsors rabatt. Därav den idag politiskt inkorrekta beteckningen "grande horisontale" dvs. lyxkurtisan av första ordningen. Såhär brer Wagner vid urpremiären ut Amalie Materna, f.d. wiensk operettdiva med omvittnad "dunderstämma".
Och här serverar hans stilbrytande(?) sonson Wieland en magnifik Martha Mödl vid återinvigningen av festspelen 1951. Hör hennes "Ich sah das Kind" på http://www.youtube.com/watch?v=49gS-lUe88U
Ytterligare drygt 40 år senare häckar en under slöjorna barbröstad Waltraud Meier på något som ser ut som en mur i en uppsättning där - om jag inte minns fel - blomsterflickorna klädde av sig i tv-monitorer. Plus ca change? Är det fortfarande "den manliga blicken" (och operachefer och marknadsavdelningar) som kräver dessa genanta offer på pseudoerotikens altare? Sex och nakenhet säljer även om en intellektuell publik påstår att det inte längre är cool. Framför allt blir det lite tröttsamt ... Men ibland lysande teater som i Berlin 1993 - se fortsättningen på http://www.youtube.com/watch?v=dPILi6znJTE
Comments