Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, sedan verket släpptes fritt för världens övriga scener vid nyåret 1913/14 och sedan den svenska premiären i Stockholm tre år senare ... "Jag skrattade - då träffade mig - Hans blick" ...
Marianne Brandt i Bayreuth 1882 eller Violeta Urmana 2002. Utstyrseln skiftar, den gestiska retoriken påverkas av olika faktorer, sångtekniken likaså. Men människokroppen och psyket förändras inte så mycket och därmed inte heller scenartistens uttrycksförmåga.
Vi kan faktiskt lyssna till Marianne Brandt, efter avslutad världskarriär, som 63-årig pensionär i hemstaden Wien, i en aria sjungen av operalitteraturens modersgestalt framför andra, Fidès "Ah! mon fils" ur Meyerbeers Profeten. Hon hade lärt den av sin legendariska sånglärare, Pauline Viardot-Garcia, som kreerat Fidès i Paris 1849. http://www.youtube.com/watch?v=AF2hv3YlKs0&feature=related Wagner beundrade, lärde av och fick hjälp av Meyerbeer i ungdomen, förtalade honom senare i sin hatskrift om "Judendomen i musiken." Men när en av RW:s stora "profeter" på Europas och USA:s scener, Kammersängerin Brandt, sent omsider 1905 fick chansen att för eftervärlden göra tre skivsidor valde hon att sjunga musik av Donizetti, Meyerbeer och Schumann. Inte Wagner. Men Fidès arioso ger ändå genom bruset en idé om hur en av de första stora "wagnersångerskorna" gjorde musikdramatik med sin stämma. Om du vill läsa mer om Brandt och hennes altkolleger eller t.o.m. skaffa en cd med samtliga hennes och en rad andra unika inspelningar gå in på http://www.marstonrecords.com/mantelli/mantelli_liner.htm
Comments