Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, sedan verket släpptes fritt för världens övriga scener vid nyåret 1913/14 och sedan den svenska premiären i Stockholm tre år senare ... Kundry berättar för en Parsifal som kanske förstår mer och mer "durch Mitleid wissend" - genom med-lidande = empati. Och smärtpunkten i hennes berättelse är mötet med Kristus på väg till Golgata. "Jag såg Honom - och - skrattade - ...
... då träffade mig - hans blick! Nu söker jag Honom - från värld till värld ... "
Två Kundry i Bayreuth 1920- och 1930-tal, Emmi Krüger och Frida Leider. Vem sa att operasångare inte kunde spela teater "förr i tiden"? Leider var en modig kvinna som efter 1933 vägrade skilja sig från judiske make, violinist i Berlins statsoperas orkester, snart räddad till exil i Schweiz. Av Krügers röst finns ingenting bevarat men vi kan lyssna till Leider i ett tidigare avsnitt ur akt 2 http://www.youtube.com/watch?v=7XRQ_v-T5A0
Roligt med Frida Leider! I en inspelning av Schuberts Erlkönig som jag har tar hon sig stora friheter, men det är mycket kul och hörvärt. Och en fantastisk röst, som jag gärna hade velat höra i levande livet!
Posted by: Iwasorenson.wordpress.com | January 24, 2012 at 08:28 PM
Mer frihet, tack! Vår tids krav på samtidighet stryper ofta konsten och är en tvångströja för ett levande musicerande liksom tron att tonsättarna förmedlat allt i en i all sin förträfflighet ganska informationsfattig notskrft.
Posted by: Stefan Johansson | January 25, 2012 at 03:27 PM