Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, sedan verket släpptes fritt för världens övriga scener vid nyåret 1913/14 och sedan den svenska premiären i Stockholm tre år senare ... Hur ser tredje aktens äng ut - i närheten av Gralsborgen med Gurnemanz eremithydda? Vi får hoppas att det dåtida halvdunklet(?) på scenen svepte in originaldekoren i suggestivt teatral klärobskyr även om det ska föreställa vårmorgon.
Scenografen Joukowsky hade målat ut varenda löv, varenda blomma men arbetsljuset får Gurnemanz hydda att se ut exakt som det den är - en öppning i en målad fond. Att "mästarens öga vilat på" denna dekor gjorde scenbilden sakrosankt för alt-Bayreuth in på 1930-talet. Men redan på 1890-talet hade den schweiziske konstnären Adolphe Appia börjat skissa på ett visionärt modernt landskap för den här akten, som Wagners änka Cosima förargat avvisade. Förstod inte den unge mannen att det inte behövdes några nya idéer av utomstående när "mästarens" konst var fulländad i sig? Appia fick aldrig fick förverkliga sin Parsifal på scenen - men däremot Tristan och Isolde och Ringen - men han påverkade starkt bl.a. Wagners sonson Wieland, men först efter att 2:a världskriget gjort den traditionella Bayreuthstilen politiskt omöjlig.
Comments