Kultur

Parsifal i Malmö - tack för ikväll, herr kapellmästare!

Ikväll var det "Sitzprobe" dvs. första repetition med orkester och Leif Segerstam på pulten. Att tala om 100 % temperaturhöjning är en grov underdrift. LS började med de första 52 minuterna av akt 1 i ett enda svep utan att bryta för korrigering en enda gång. En kvalitativ upplevelse i arbetet utan motsvarighet i den s.k. "talteatern". Sen ska vi bara få ihop det med allt som sker på scenen men det hör ju till jobbet. När Segerstam gick vidare med andra lagets soli från början igen repeterade vår "rörelsemänska" Ola Hörling i en timme entréer, sortier och processioner med den stora manskören - herrar ur Malmö Operas kör och Lunds studentsångare hopslagna - i den för ändamålet något underdimensionerade balettsalen. Dörren fick vara öppen för att få luft och det bars runt bårar och kistor. Får se om det går lika bra nere på scenen. En helkväll, alltså. Även för regissören som slapp ha idéer hela tiden.

 

Parsifal i Malmö - snart repetitionsvecka 3

Sover man någonsin så gott som efter en intensiv repetitionsvecka? Helt borta från elva på lördagskvällen till elva på söndagen (våren snöt visserligen en timme där) och det var likadant förra helgen. På eftermiddagen hos Wagnersällskapet - alla såg ut som om de kunde Parsifal utantill och hade sett den hundra gånger men intensivt intresserade. Man blir inspirerad av åhörare som ser ut som de begriper (och ibland mer än talaren!). I morgon börjar vi sätta ljus. På tisdag och onsdag kväll något som alla, särskilt solisterna, längtar efter och i någon mån fruktar - "Sitzprobe" = vår dirigent Leif Segerstam tar sig ffg igenom hela verket musikaliskt med orkester, soli och kör, i diket resp. på stolar på scenen. Upp till bevis om instuderingen stämmer med dirigentens tolkning. Och för regissören ett sista tillfälle att luta sig tillbaka, lyssna och lära, gå igenom stycket igen men inte behöva vara i fokus som lekledare och instruktör. Möjligen försäkra dirigenten att den eller den inte står bortvänd mot brandmuren och sjunger eller att manskören kommer att se honom genom väggen när de behöver ... Varje förmiddag annars scenrepetitioner som vanligt. Tiden går fort. Mycket är lagt alldeles nyss men samtidigt sista chansen att ändra på dåliga idéer. Ruskigt.

Parsifal i Malmö - första dagen på scenen

Det är lika stort varje gång man får flytta från repetitionssal in på scenen i en nästan färdig dekor. Bara detta innebär i sig svar på många frågor men också att nya ställs. Hälften av regissörens idéer måste modifieras (och det är bara bra) eller t.o.m. förkastas, några nya tillkommer (men inte för många, tack) och ett par grundläggande tankar ska man hålla på stenhårt. Men mest handlar det om att följa med och när sångarna/skådespelarna börjar röra sig på scen avlyssna nästa steg i den stora improvisation som ska bli en föreställning.

Parsifal i Malmö - riskabel?

Redan i morgon får vi flytta in arbetet på scenen men dagen börjar med  riskbedömning 9.00 för att fortsätta med repetitioner till 22.00.Idag har ljusdesignern Torben Lendorph haft sin första dag på scenen, själv har jag svarat på frågor om allt från text på tröjor och om dirigenten Leif Segerstams tempi i förvandlingsscenerna kan tänkas bli desamma som på en inspelning från 1997 (ytterst osannolikt) till kvinnliga huvudpersonens antal maskbyten och hur många barn som behöver kostym i finalen samt pratat Wagner med skånska operavänner. Förra veckan hann vi allt vi skulle men vad har vi för rätt att tro att det ska fortsätta så ? Teater är inte en försäkring, det är en chans, sa Kerstin Meyer när vi möttes i en paneldiskussion för längesen.   

Parsifal i Malmö - närmar sig med oroväckande hastighet

När man repeterar ett av operahistoriens största verk hinner man inte så mycket mer, inte ens blogga. Men för den som vant sig vid nya dagliga Wagnerdoser kanske det är idé att skicka efter ytterligare "wagneriana" - Tony Palmer som själv gjort en sju timmar lång om tonsättaren "bortom ont och gott" har för ett par år sedan restaurerat Carl Frölichs stumfilm om Wagner från 1913 (!) som tydligen också är den första stora biografiska filmen och vem skulle blir föremål för det om inte musikhistoriens då fortfarande mest omdiskuterade tonsättare - DN:s Martin Nyström rekommenderar "Silent Wagner" i dagens Fem favoriter. Se vidare http://thewagnerblog.com/2012/01/beautiful-1913-wagner-biopic-released-on-dvd/  Går att skicka efter på dvd från Naxos, Presto eller annan distributör - http://www.naxosdirect.se/-Wagner-Richard---Silent-Wagner/title/TPDVD%20171/ Såhär ter sig huvudrollsinnehavaren Giuseppe Becce som porträttlik Wagner. 

Filosofen Friedrich Nietzsche som från början hade varit Wagnerfan tyckte att "mästaren" som straff för att ha skrivit Parsifal borde ha dött på tukthus i stället för i ett hyrt palats i Venedig - se Liliana Cavanis film Al di la del bene e del male om Nietzsche med Erland Josephson som filosofen - hela filmen finns på youtube http://www.youtube.com/watch?v=4Z3VxslSNQw om man står ut med att se långfilm i datorn (och spansk textning) ...     

Parsifal i Malmö - 38 dagar kvar - allvar eller lek?

Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, efter att verket släpptes fritt för världens övriga scener vid nyåret 1913/14 och sedan den svenska premiären i Stockholm tre år senare ... Och idag har vi haft kollationering och repetitionerna har börjat på allvar. Välkomna till Parsifal på Malmö Opera åtta gånger från 28 april t.o.m. 20 maj!

När ni kollat in affischens svan är det dags att börja från början igen. Vi kan lyssna på första aktens förspel i en klassisk version, åter Knappertsbusch och Bayreuth men 1962, http://www.youtube.com/watch?v=jrTx9BZBWKE&feature=results_main&playnext=1&list=PLCFD70E972CF30DB0 eller ta en kanske farligare promenad genom Calixto Beitos dystopiska skog ackompanjerad av Stuttgartoperans orkester under Martin Honeck http://www.youtube.com/watch?v=oOZieJJ7qXE&feature=related

PS. Regissören Suzanne Osten, som är en klok kvinna, sa för längesen att "teatern är konstens dagis". De flesta andra konstnärer arbetar ensamma. Bara på teatern - och i orkestern (fast musik har tydligare regler)- deltar vuxna män och kvinnor på dagtid i skapande (inte alltid) lekar under ledning av lekledare som kallas regissörer och dirigenter. En annan klok kvinna, skådespelaren Gunnel Broström, brukade när repetitionerna gick trögt uppmuntrande hävda att "teater är inte svårt - det är bara besvärligt". Filosofen Ernst Fischer sa att konsten är nödvändig för att den svarar mot ett grundläggande mänskligt behov. Låt oss hålla det i minnet även när teaterkonsten är som besvärligast. DS

Parsifal i Malmö - 39 dagar kvar - kollationering tisdag

Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, efter att verket släpptes fritt för världens övriga scener vid nyåret 1913/14 och sedan den svenska premiären i Stockholm tre år senare ...

Snart är det dags att ta adjö från vår Parsifalblogg. Den 13 mars är det kollationering och repetitionerna börjar. Filosofen Nietzsche tyckte att Wagner borde ha fått dö på tukthus i stället för i Venedig efter att ha skrivit Parsifal. Hur hans avskedsverk ska te sig i Malmö den 21 april i år får ni fortsätta att gissa er till. Tillsvidare rundar vi av med en vacker skiss från när verket nyss "befriats" för en större publik, här sista scenens under med lysande gral och duva från himlen, skapat för Bryssel i krigets år 1914. Därefter från Stuttgart 2010 en modern Parsifal i dystopisk framtid, som snart ska bäras iväg i sitt badkar, med "Erlösung" - "Förlossning" (eller borde vi säga "förlösning" på svenska ?) i blodröd skrift på det bara bröstet. "Bortom ont och gott" heter en av den revolterande lärjungen Nietzsches litterära hits. Där befinner man sig ofta med Wagner och Parsifal. Får se om vi hittar hem. Under tiden kan ni yssna till en tolkning av sluitscenen med absolut säker kompass, under Hans Knappertsbusch från Bayreuth 1964 http://www.youtube.com/watch?v=ji3UgVHkGXk&feature=related

Parsifal i Malmö - 40 dagar kvar

Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, efter att verket släpptes fritt för världens övriga scener vid nyåret 1913/14 och sedan den svenska premiären i Stockholm tre år senare ...

Ovan höjer den belgiske hjältetenoren Fernand Faniard gralen över en plastiskt begåvad manskör på någon franskspråkig operascen före 1939. Vissa kritiker har långt efter Nietzsches attacker menat att Wagner i slutscenen faller ner i "religiöst kitsch". På http://www.youtube.com/watch?v=ABd7kpsOFko kan vi se en variant från en film med mästertenoren Placido Domingo där scenografi och bildval definitivt understödjer en sådan tolkning. Och med mer av Monte Pyton och Spamalot än vad styckets traditionella allvar tål - om det ska tas på allvar... Enligt beskrivningen rör det sig om "Parsifal, the search for the grail, a film special with Placido Domingo" (documentary/performance). Musical scenes conducted by Valéry Gergiev. A Tony Palmer film. Filmed on location in St.Petersburg (Mariinskytheater), Ravello (Italy), Siena (Italy) and Bayreuth. (På slutet skarvar man på med Ingmar Bergmans Sjunde inseglet för att få det ännu heligare. Palmers sju timmar långa film om Wagners liv håller helt annan klass.) Men bilden av 1882 års Graltempel i Bayreuth höll ganska väl även 1930 om man ska tro kameran:

Parsifal i Malmö - 41 dagar kvar

Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, efter att verket släpptes fritt för världens övriga scener vid nyåret 1913/14 och sedan den svenska premiären i Stockholm tre år senare ...

Sigurd Björling "lärde" mig från scenen alla Wagners stora roller för (tänkande) hjältebaryton, Holländaren, Telramund, Kurwenal, Hans Sachs, Wotan, Amfortas. Alla fraser som man först hört med hans alldeles egendomliga röstklang finns någonstans kvar i kroppen när man hör andra sjunga dem, hur bra de än är. Hans sång var ett slags rytande belcanto, lika flexibelt som genomträngande, med absolut texttydlighet i alla register, det mest macho ljud jag någonsin hört från en operasångare. Hans sårade Amfortas raseri var skrämmande, sentimental självömkan ingen möjlighet även när han sjöng aldrig så lyriskt. Den nytvättat sköna fromheten inklusive välmanikyrerade serafhänder på bilden ovan måste vara en produkt av fotostudion. Röstklangen var ju alltid mera tjur än ärkeängel. Björling hade tjänat sina första sporrar i gralvärlden som demonisk Klingsor, som han bör ha gjort i ordets rätta mening hemskt bra. Här i brist på Wagner som Jago i Verdis Otello mot Set Svanholm på en svenska som sjungs så att man kan skriva ned varenda ord - det är Sigurd som börjar: http://www.youtube.com/watch?v=vDmU6Fi4ea4 Såhär vilt kunde det gå till på Operan när undertecknad var en späd pilt i publiken ... Ett generöst urval av Sigurd Björling, Set Svanholm, Joel Berglund, m.fl. som var mina introduktörer i Wagners värld liksom flera avsnitt ur Parsifal från Stockholmsoperan hittar man på Bluebells cd-box Wagner in Stockholm 1899-1970 som bl.a. hittas på http://www.emusic.com/listen/#/album/various-artists/wagner-in-stockholm-recordings-1899-1970/11585010/:

Ovan en ännu i slutscenens utplåning kraftfull Kundry - Margarete Matzenauer, österrikisk-ungersk alt, som sjöng i alla dramatiska fack från München till New York. Arturo Toscanini menade att hon nog kunde dirigera också - något han antagligen var mycket sparsam med när det gällde sångare. Här en hälsning från Mme Matzenauer på äldre dagar - hon talar om sitt "intressanta" liv, jo, hon var gift typ sex gånger, bl.a. med sin chaufför (hur många Kundry idag har råd med en sådan?) Så följer en ytterst virtuos version från ca. 1910 av en aria ur Afrikanskan, en postum succé för Giacomo Meyerbeer, på sin tid mycket framgångsrikare än Wagner vilket denne aldrig förlät. Men det var ju i den repertoaren de första generationerna wagnersångare skolades: http://www.youtube.com/watch?v=EyYHs_uSD3Y
Lyssna noga - idag klingar den här sortens vokalitet närmast exotiskt även om repertoaren åter kommit i ljuset. För de flesta är den nog lika "exotisk" som bilden nedan. Och det beror förstås mer på oss än på damerna i fråga.

Innan ett sekel hade förflutit sedan Parsifal släppts fri för världens scener gav Christoph Schlingensief den mystiska Kundry denna stumma double i sin Bayreuthuppsättning i början av 2000-talet och öppnade på allvar för kulturella referenser av större djup och bredd än någonsin tidigare. Men för dagens gestaltning av Parsifals slutscen går vi till den kanske ändå mest originella - vars fantasifulla bildkrockar ingen scenuppsättning riktigt kan tävla med - Syberbergs film från 1982 som ni hittar på http://www.youtube.com/watch?v=5-vA5nMA-ys

Parsifal i Malmö - 42 dagar kvar

Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, efter att verket släpptes fritt för världens övriga scener vid nyåret 1913/14 och sedan den svenska premiären i Stockholm tre år senare ...

Fra eller bak? En Parsifal väljer numera sin position till församlingen. Men det är inte så enkelt som att Andrew Richards skulle säga fuck off och Set Svanholm kommen till mig ... För en version av slutscenen som är mer traditionell än Calixto B. i Stuttgart 2010 och något modernare än Stockholms 1917-60 går vi till Bayreuth http://www.youtube.com/watch?v=4q-55eHg1-g där den mest långlivade av "mästarens" sonsöner, Wolfgang Wagner, regisserade och den tidigt bortgångne Giuseppe Sinopoli höll i taktpinnen. På scenen bl.a. Poul Elming, den bäste danske hjältetenoren efter Melchior. Wolfgang W. har programmatiskt gjort slutets förlösningsritual mer jämställd, både Kundry och Amfortas, men är det där problemen ligger? Vill du höra hur det lät i Stockholm t.ex. påsken 1940 då Herbert Sandberg dirigerade verket med Einar Beyron, Carl Richter och Joel Berglund får man skaffa Bluebells cd-box Wagner in Stockholm 1899-1970 - smakprov bl.a. från denna Parsifalföreställning på http://www.emusic.com/listen/#/samples/m3u/song/11585010/20202172.m3u: