Kultur

Parsifal i Malmö - 43 dagar kvar

Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, efter att verket släpptes fritt för världens övriga scener vid nyåret 1913/14 och sedan den svenska premiären i Stockholm tre år senare ...

"Min" förste Parsifal / Set Svanholm (1904-1964) lärde mig också hur Wagners Erik, Tannhäuser, Tristan, Walther von Stolzing, Loge, Siegmund och Siegfried skulle låta, se ut och spelas. Han hade sedan slutet av 30-talet varit stjärna i Wien, Bayreuth, Buenos Aires, New York, London, tills han 1956 blev en oväntat progressiv operachef i Stockholm. Han var kort och mager, senig, ja, närmast atletisk - till det yttre mer Lars Cleveman än Michael Weinius om man ska jämföra med nutida svenska Parsifal, m.m.. Han grundlade likaså min uppfattning av Florestan i Fidelio, Aeneas i Trojanerna, Manrico i Trubaduren, Radames i Aida och Don José i Carmen (furiös psykopat). Även om jag senare hört och sett dem i många andra, ibland mer tillfredsställande, gestaltningar sedan dess så har jag bevarat minnet av hans tolkningar som levande undertext i mina upplevelse. Medan vi på bilden nedan ser stripteasen fortsätta i slutscenen av Parsifal i Stuttgart 2010 kan vi lyssna till Svanholm gasa på för fullt i en annan av "mästarens" på sin tid så anstötliga finaler: En rasande Tannhäuser / Svanholm åkallar i full extas Venus / Piroska Tutsek (tidigare vår ungerska Kundry aus Milano) inför en chockad Wolfram / Alfred Poell på Wienoperan 1943. Kapellmästare Reichwein gör en av de långsammaste versionerna någonsin - följ länk http://www.youtube.com/watch?v=bwdbsw0ujQU och hör i närbild hur länge Svanholm ändå lyckas hålla ut "Veeeeenusberrrrg". Vad han gjorde i Wien 1943 och hur det inte hindrade honom från succé i USA bara två år senare ska vi ta en annan gång. Det är ett kapitel svensk kulturutbytes- och Tysklandspolitik av rang.

Parsifal i Malmö - 44 dagar kvar

Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, efter att verket släpptes fritt för världens övriga scener vid nyåret 1913/14 och sedan den svenska premiären i Stockholm tre år senare ...

Einar Beyron - fader till sedermera så berömda Caterina Ligendza - var "min" Parsifal nr 2 när han efter ett antal års frånvaro från Operan plötsligt "tog avsked" i denna roll den 22 mars 1959. Drottning Louise hedrade honom med sin närvaro och min republikanska mor uppskattade särskilt att hennes majestät gick in och ut ur kungliga logen i mörker så att vi slapp resa oss upp varje gång. Den som borde varit där var förstås hennes svåger, kung Fredrik av Danmark, som var fritids-dirigent av klass med Wagner som specialitet och särskilt god vän med "hovsångarparet" Beyron & Brita Hertzberg. Beyron var längre och stiligare än Set Svanholm ("min" Parsifal nr 1 1957 och senare) som å andra sidan gjorde sig bättre som yngling i akt 1 och på det hela taget var mer vokalt imponerande. Svanholm var ju ännu i slutet av 1950-talet världens ledande wagnertenor, Beyron en mer lokal förmåga trots gästspel på t.ex. La Scala i Milano. Nästan ett halvsekel senare kunde jag ge ut fragment av Beyrons avsked på cd i serien Royal Swedish Opera Archives, scenen med Beyron ur akt 1 mot bl.a. Joel Berglund och Margareta Bergström finns på Volym 4 CAP 22055. Om man inte har vägarna förbi Kungliga Operan i Stockholm kan man handla den t.ex. via http://www.discovery-records.com/product-ST34558/VERDI/WAGNER/Royal-Swedish-Opera-Archives-Vol-4-2CD.htm eller http://www.prestoclassical.co.uk/llf/-/Royal%2BSwedish%2BOpera%2BArchives/1 Ytterligare avsnitt från denna och andra Parsifal-föreställningar på Stockholsoperan 1956-59 finns på volym 7 CAP 22062. Skivbolaget Caprice tillhör numera Statens Musikverk http://www.capricerecords.se/capindex.asp men fortsätter tillhandahålla sin katalog där serien liveinspelningar från Operans 1950-tal ingår. Ett alternativ till bilden av gamle idolen Beyrons alltmer Kristusliknande gralsförlösare i slutscenen erbjuder Andrew Richards nedan, 2010 i Stuttgart utstyrd som siciliansk riddarmarionett med bröstharnesk och änglavingar. Den muskulösa ryggen tillhör Gregg Bakers Amfortas.

Andrew Richards har något av rockstjärna över sig, hans äldre rollkollega Beyron liknade nog i sin glans dagar en matinéfilmsidol. Så vi gör en riktig stilkullerbytta och lyssnar på den äldre av herrarna i det enda nummer med hovsångare Beyron tillgängligt på youtube - vi hamnar i ett dåtida schlagerträsk http://www.youtube.com/watch?v=Ccj6rZFJ7Wg - wagnerianerna får tycka vad de vill om musikvalet. Vill du höra Beyron sjunga Wagner på cd får du skaffa dig Wagner in Stockholm 1899-1970 som fortfarande kan hittas på t.ex. http://www.emusic.com/listen/#/album/various-artists/wagner-in-stockholm-recordings-1899-1970/11585010/:

Parsifal i Malmö - 45 dagar kvar

Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, efter att verket släpptes fritt för världens övriga scener vid nyåret 1913/14 och sedan den svenska premiären i Stockholm tre år senare ...

För nyinsceneringen på Berlins statsopera 1929 rensade greken Panos Aravantinos (1884-1930) bort alla dekorativa detaljer från den på så många håll i decennier överlevande originaldekoren anno 1882. Men han behöll grundformen och regissören Hörth följer scenanvisningarna noga. Är det bara vårt historiska facit som tolkar in en ny totalitär stil i graltemplets dystert monumentala arkitektur och slutapoteosens stela grupperingar? Aravantino var annars modernist med kolorit à la Isaac Grünewald, hans tyska storhetstid var det "glada" 20-talet då han bl.a. gav Nibelungens ring men också nya verk som Strauss Kvinnan utan skugga och Bergs Wozzeck övertygande scenisk form och tredje riket hann aldrig ta honom i sin tjänst. Han har eget museum i Pireus om ni skulle ha vägarna förbi. I Bayreuths Parsifal anno 2004 skulle Christoph Schlingensief (1960-2010) fylla den ärevördiga festspelsscenen med ett mångkulturellt myller som pekade direkt fram mot denne mångfacetterade konstnärs sista projekt - ett operahus i Burkina Faso, en afrikansk opera-by. Nobelpristagaren Elfriede Jelinek skrev efter hans död att han varken var regissör eller bildkonstnär utan "konstnären i sig" och att han skapat sin egen genre. Nedan scenen strax före slutet då Parsifal "helar" Amfortas sår med den lans som en gång tillfogade det. Fast den ser mer ut som en jättes herdestav eller d:o för en onaturligt lång biskop. Följ http://www.operndorf-afrika.com/de/home.html för Schlingensiefs afrikanska projekt. Kanske en plats som Parsifal kan ha passerat på sina irrfärder?

Parsifal i Malmö - 46 dagar kvar

Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, efter att verket släpptes fritt för världens övriga scener vid nyåret 1913/14 och sedan den svenska premiären i Stockholm tre år senare ...

Med lans i hand visar oss Heinrich Gudehus - uruppsättningens Parsifal nr 2 - in i 1882 års gralstempel efter den blödande Amfortas obscena utbrott och gralsriddarnas lika våldsamma reaktioner. Dem kunde vi följa på gårdagens blogg i Calixto Bieitos gestaltning för Stuttgart 2010 med naken Parsifal, till sist utburen i plåtbalja. (För lättskrämda kommer alternativ innan vi är färdiga här.) Nedan en mer traditionell men inte mindre expressiv gestaltning från premiären i Köpenhamn 1915 där Albert Hoeberg / Amfortas får ett botande lanssnitt av Niels Hansen / Parsifal medan Kundry / Johanne Krarup ser på. Allt i Julius Lehmanns regi och det sjöngs förstås på danska. Templet ser ut som en något förminskad replik av uruppsättningen i Bayreuth och skiljer sig inte så mycket från hur det skulle se ut i Stockholm två år senare. Den stora skillnaden mellan Köpenhamn och Stockholm var - förstås, skulle en dansk säga, man vet ju hur pompösa svenskar är - att Parsifal försvann från Det Kongelige Teaters repertoar efter 1916 - den hade då getts elva (11) gånger - och inte återkom förrän 1977, efter 61 år, i regi av Harry Kupfer. Medan Operan i Stockholm - förstås? - spelade Parsifal i stort sett varje säsong från 1917 till seklets slut. "Nationalkaraktärer" eller slump?

Men i rättvisans namn medverkade vid Köpenhamnspremiären som en av de anonyma gralriddarna på bilden ovan en ung man vid namn Lauritz Melchior. Han skulle bli en av alla tiders största hjältetenorer och sjunga mer Wagner än de flesta under en stor karriär. Men inte i Danmark. På http://www.youtube.com/watch?v=5U7zrgYL36k hör ni honom som Parsifal under Eugen Ormandy i USA 1938 - ovanligt städat och nottroget sjunget för denne jovialiske danske jätte.

Parsifal i Malmö - 47 dagar kvar

Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, efter att verket släpptes fritt för världens övriga scener vid nyåret 1913/14 och sedan den svenska premiären i Stockholm tre år senare ...

Barytonen Theodor Reichmann, Amfortas i Bayreuth 1882, böjer knä för oss ovan. Lär ha haft den "italienska" vokalitet som Wagner absolut inte tyckte illa om, ja, önskade sig i roller som Wolfram i Tannhäuser, Amfortas, ja, även delar av Wotan i Nibelungens ring. Reichmann var en stor favorit i dessa och andra roller på hovoperan i Wien ännu vid sekelskiftet 1900 men har inte efterlämnat några skivor. Därefter anteckningar och bilder ur sonsonen Wieland Wagners regibok för Parsifal kring 1960

"Wenn die Sargdecken aufknallen stossen alle einen Schrei aus und weichen zurück" - när den förtvivlade gralkonungen sliter av locket på sin far Titurels kista utstöter alla riddarna ett skri och viker tillbaka - deras grundare och fadersgestalt är död. I akt 1 har han fortfarande hållit sig "odöd" i sin kista - Dracula, någon? - närd av regelbundna gralvisningar ... Nu återstår bara mörker och sönderfall för gralsgemenskapen. Om inte någon ren dåre som blivit "vetande genom medlidande" skulle vara på väg ... Om det vet publiken mera än herrkören och Amfortas. Nedan Clarence Whitehill i Bayreuth vid sekelskiftet 1900. Han har spelat in Amfortas monolog på en Victor från 1914 men varning för länken på youtube. Den låter som gamla inspelningar inte alls behöver göra numera, dvs. som en fossil från Tekniska museet på 50-talet. Finns i flera cd-utgåvor, betydligt bättre. Men ansiktet är uttrycksfullt. Vi beger oss i stället till 2010 års Stuttgart för en samtida men också välsjungen gestaltning av Amfortas - Gregg Baker och en slutscen som har fler kvaliteter än den nakna herrbak som nådde kvällspressen http://www.youtube.com/watch?v=__9WWsX9f1k

Parsifal i Malmö - 48 dagar kvar

Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, efter att verket släpptes fritt för världens övriga scener vid nyåret 1913/14 och sedan den svenska premiären i Stockholm tre år senare ...

Dags för en stunds samling kring den heliga källan inför uppbrottet mot Monsalvat hos Stefan Herheim i ett superestetiskt Bayreuth på 2000-talet. Nedan tar Andreas Dippel, flexibel tenor, tidvis chef för Metropolitanoperan och till slut birollsaktör i Hollywood, första steget ungefär ett sekel tidigare. Gammel-Wagnerianer må förbanna vår frivola smak men gå till http://www.youtube.com/watch?v=y6aT_Wc-uGI och hör Herr Dippels smidiga tenorstämma i en dåtida operaschlager ur Flotows Martha - långt från Parsifals växling mellan religiös kitsch och föregripande av det tidiga 1900-talets modernism. Blivande Met-chefen påannonserar själv sin ovanligt lättlyssnade fonografrulle.

Parsifal i Malmö - 49 dagar kvar

Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, efter att verket släpptes fritt för världens övriga scener vid nyåret 1913/14 och sedan den svenska premiären i Stockholm tre år senare ...

 

En sorgfälligt målad blomsterprakt har spruckit ut lagom till långfredagsundret på Städtische Oper i Berlin (dagens Deutsche Oper i f.d. Väst) för premiäruppsättningen 1914 när Parsifal - Paul Hansen döper Kundry - Melanie Kurt under överinseende av Gurnemanz - Robert Blass. Jag har sett ett antal moderna tolkningar av de här minst sagt kontroversiella scenerna där den "nykristendom" som också vill bryta med "det judiska" Gamla Testamentet bryter fram i Parsifals tredje akt. Mina regikolleger hittar på alla möjliga sätt att slippa kompromettera sig intellektuellt. T.o.m. gamle Wolfgang Wagner lät Kundry bära fram Gralen i nästa scen. Men döpt blir Kundry nästan alltid... Bägge Kundry på Städtische Oper i Berlin 1914 var judinnor. Henriette Gottlieb mördades trettio år senare i koncentrationsläger, Melanie Kurt överlevde nazismen i landsflykt i London och New York. Så belönades de för att ha vigt en stor del av sin karriär åt Wagner, "führerns" favorittonsättare ... Efter kriget hånade Winifried Wagner tanken på en minnessten för under nazismen förintade Bayreuthartister. Hon kom varken ihåg Gottlieb  eller de andra, påstod hon. Medan vi betänker hennes brist på vanlig anständighet kan vi lyssna till hur hennes make, Siegfried W., "mästarens" son, 1927 dirigerar en underbar version av Långfredagsundret med en judisk Gurnemanz, Alexander Kipnis. Han räddade sig genom att emigrera västerut. Hade Winifred glömt honom också? http://www.youtube.com/watch?v=aV5veT9QT_8  Nedan snyggt iscensatt fortsättning på scenen, från Brysseloperan , krigsvåren 1914.  

Parsifal i Malmö - 50 dagar kvar

Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, efter att verket släpptes fritt för världens övriga scener vid nyåret 1913/14 och sedan den svenska premiären i Stockholm tre år senare ... I går har jag haft privilegiet lyssna till en Klingsor - avfällingen - och idag till en Amfortas - den sårade gralkungen - rösterna börjar klä figurerna i klang för mig på annat sätt än även de bästa inspelningar: Såhär ska de klinga, när vi gemensamt ska ge liv åt de här gestalterna på scen under våren här i de södra provinsernas huvudstad vid Sundet.

Vi fortsätter vårt svep genom tredje akten - ovan Rose Paulys Kundry - enligt en konkurrent som jag intervjuade när hon var i  80-årsåldern expert på "etwas anrüchige Frauengestalten" men mest av allt en berömd Elektra - och basen Franz Markhoff som Gurnemanz i extas över en Parsifal, som antagligen är vår norske Bayreuthbekant Gunnar Graarud. Och registernördarnas hängivna arbete talar om för oss att det måste vara på Wienoperan 1935. Då fick Pauly som judinna inte längre uppträda på tyska scener. 1938 skulle "Anschluss" tvinga henne vidare till Prag och något år senare räddade hon sig över Atlanten till New York och Buenos Aires. Vi kan lyssna på den ungersfödda sopranen i en av hennes "tvetydiga kvinnogestalter", som Richard Strauss Aegyptische Helena när denna sköna Helena sjunger om sin "Zweite Brautnacht", http://www.youtube.com/watch?v=ynWK2YuTBPw  - dirigerad av likaledes landsflyktige Fritz Busch. Nedan fler utbredda men nu "ariska" armar från ett uppförande i ett "rasrent" Stuttgart 1938 med Paula Buchner som Kundry.  

 

Och till sist nedan total extas på La Scala i Milano 1940 under Tullio Serafin med ungerska Paulys landsmaninna Piroska Tutsek och italienska herrar. I Mussolinis Italien sjöngs Wagner mest på publikens språk. Jag hittar inte någon länk till Tancredi Paseros Gurnemanz men vi kan höra Boris Christoff i både akt 1 och 3 via http://www.youtube.com/watch?v=jVzrlwgkUY4&feature=related - här förenas slavisk bassvärta med italiensk skönsång från en komplett inspelning från 1950 med Callas som Kundry, dirigerad av den idag underskattade Vittorio Gui.  

 

Parsifal i Malmö - 51 dagar kvar - rösterna börjar ljuda

Wagners Parsifal får premiär på Malmö Opera lördagen den 21 april 2012. Teatern är ögonblickets konst - Parsifal har upplevt många ögonblick sedan urpremiären i Bayreuth 1882, efter att verket släpptes fritt för världens övriga scener vid nyåret 1913/14 och sedan den svenska premiären i Stockholm tre år senare ...  Tur att 2012 hade en extra dag - det var på skottdagen jag äntligen fick höra några av "mina" Parsifalröster sjunga sina repliker i en repetitionslokal i Malmö. "Mein Sohn Amfortas, bist du am Amt" börjar vår Titurel / Otto Maidi med en basstämma som nästan är för mäktig i närbild i det lilla rummet. "Im Grabe leb' ich" ... Dirigenten Leif Segerstams assistent Ralf Kircher mejslar tålmodigt på några minuter med korta instruktioner fram den röst ur graven som ska fylla Malmö Opera när Titurel ska tvinga sin son, den blödande gralkonungen, att åter lyfta gralen mot det törstande broderskapet ... Dagens bild är från en skenbart mindre hotfull scen och kommer från Theâtre de la Monnaie i Bryssel -den återvändande Parsifal har efter sina långa vandringar nyss fått fötterna tvagna av Kundry under Gurnemanz överinseende en bit in i akt 3, strax före långfredagsundret. Det är vårvintern 1914 och ingen av personerna på bilden vet att Europa kommer att vara i krig redan under innevarande år. Fötterna ser rörande rena ut. Dekorationsavdelningen har målat den finaste skog som bakgrund.