Parsfal i Malmö - första genomdrag i kostym, mask, ljus & scenografi

Hela föreställningen från elva till halv fem i så fullständigt skick som nu tänkas kan men utan orkester. Dirigent och pianist ensamma i diket. Alla på och kring scenen är oerhört duktiga och ofta bra och kommer ihåg nästan allt men regissörens tillkortakommanden lyser honom i ögonen. Tur att det är två veckor till premiär och en påsk att tänka igenom sina synder före nästa repetition. Och alla vet att väsentligt (och oväsentligt) kan komma att förändras. Sen är det varje gång samma överraskning att man aldrig kan föreställa sig exakt vilket intryck alla förhoppningsvis väl genomtänkta detaljer gör när de för första gången ställs bredvid varandra i någorlunda realtid. För mig blev dagens överraskning hur nära Wagner som dramatiker ligger sina samtida. Det är inte bara Valkyrjans första akt - där tre personer diskuterar incest i ett kök - som är som en gigantisk Ibsenpjäs. Parsifal är i många stycken Strindberg så det ryker om det. Men är det egentligen konstigt alls ? Olika generationer men samma tid. Nietzsche och "kvinnofrågan" - så som dessa supermän uppfattade den - är verkligen inte de enda förbindelselänkarna.