Nu är det torsdag kväll och vi är rätt möra. Vi har dragit igenom första akten med orkester och allt som till en iscensättning hör två gånger samma dag - den klockade in på 1 timme och 46 minuter respektive 1 och 44 - med den obetydligt kortare tredje akten i mitten. Så mycket Parsifal kan egentligen ingen spela eller lyssna till på en dag. Varken Leif Segerstam eller jag bröt en enda gång men det behövdes en del räddningar i ögonblicket. Alla gör det mesta rätt och team & teknik försöker hålla jämna steg med alla förändringar - stora och små - som hör till veckan före premiärveckan. Och regissören har allt mindre att skylla på om hen inte redan fattat sina beslut eller - i vissa fall - just nu är klok nog att veta om man bör acceptera eller bestrida det som för varje dag mer och mer blir teaterns verklighet. Jag får vara nöjd med att artisterna fortfarande vänligt lyssnar till mina synpunkter och att inspicienten förklarar att vi är någorlunda i fas. Kunde varit värre. Härligt att repetera - efter premiären kommer fantomsmärtorna.
Comments